AV: STAFFAN KLING
Nybyggarna
När de första nybyggarna
i Lule älvdal
vek av inåt landet,
mot det som senare skulle bli
Överluleå församling eller Bodens kommun,
måste de ha slagit sig ned för att vila.
Kanske var det då de lade sina pannor
i de egendomliga veck,
man än idag, i denna stad,
kan hitta under gatornas asfalt.
Ett landskap inom oss
Ett landskap vi bär
inom oss
är som en avlövad skog,
ett stycke vindpinad landsväg.
Ett landskap inom oss
som vi omfamnar med ömhet.
En ömhet som till och med
finns hos mig
fastän ingen,
knappt jag själv,
tror det.
En ömhet
av det hudlösaste slaget,
som alltid går ensam hem
om natten.
Stjärnan
Under den höga vinterhimlen,
i ljuset av den rörliga
stjärnan,
som glimmar i rött och blått,
kan jag i sömnen
exakt förutsäga vilka dagar
som följer på den här.
Resa
Vi passerar broräcken,
öppna vatten
och skymten av städer.
Alltihop i en enda lång räcka
genom bilens sidofönster,
alltihop som en enda lång ballad
sjungen av ljusa hoppfulla
kvinnoröster…
Majnatt
På grammofonen snurrar
St:Louis blues
med Louis Armstrong,
denna vidunderliga musik
som ett nattligt regn
och som om natten aldrig
skulle ta slut,
och med fönstret öppet mot denna natt
i maj
månad,
blandas musiken med ljudet av en cykel.
Rött blinkar cykelns baklyse förbi
i den ljusblå natten,
ensam trampar cyklisten fram
i den tilltagande våren,
en och annan mås seglar
förbi
och klyver skymningen med ett skri,
ensamt, gällt och högt.
Nattliga samtal
Vi får inte låta det stanna vid en massa prat,
låt oss istället göra slag i saken:
Om du leker föremålet
så är jag skuggan,
och omvänt.
Ljuset som gör denna lek möjlig,
förutsättningen för samspel och
ömsesidighet,
består sommarnatten med.
På folktomma gator,
medan rullgardinerna dragits ned
över sovande medborgare…
…så, när du ser mig gå ut genom den där dörren
och sedan hör mina steg i gruset utanför,
kom ihåg:
I våra nattliga samtal
står där alltid en luggsliten violinist
mellan oss och taggtråden.
Kanske kan vi i denna dimma
skymta en nedlagd bansträcka,
en järnvägsbro av stål mellan konsten och livet
om man så vill.
Vid hissen
Som så många andra gånger
står jag mitt i natten
och väntar på hissen.
I hisschaktet
ligger en kall och klar
frihetsdröm begravd.
En frihetsdröm
av det allra hårdaste
byggnadsmaterial,
av stål och betong,
att krossa skallen mot.
Som så många andra gånger
efter en fest,
efter ett långt samtal
om konsten och livet.