MEHEDEBY REVISITED

Av: Margareta Klingberg

Mehedeby juli 2012, © BUS Foto: Margareta Klingberg

Jag besöker lägren i Mehedeby i norra Uppland söndagen den 22 juli. Det är ännu tidigt på säsongen. Kilopriset för blåbär är lågt, 12 kronor. Den första grupp bulgarer jag träffar vid infarten till Mehedeby lastar in en låda full med blåbär i sin skåpbil. Den är värd 144 kronor enligt gällande dagspris. De har hjälp av en mehedebybo, som försäkrar att de är världens trevligaste människor och beskriver vägen till de två lägren som anvisats av markägaren Stora Enso. Den som visar mig dit är den främlingsvänlige Svenne Engberg, som sedan flera år känner de tillresta bärplockarna från Bulgarien varav de flesta är romer. Lägren ligger i skogspartier mellan järnvägen och gamla och nya E4:an. Tierps kommun har parkerat en färskvattenbehållare i vägkanten strax intill avfarten mot det större lägret. Skogsbilvägen jag kör på har förvandlats till bygata. Grupper av tält och nykonstruerade vindskydd kantar båda sidor. Det är söndag och man tycks ha slagit av på arbetstakten. Man tvättar kläder och lagar mat. Man ser om sina bilar, samlar ved. En kvinna berättar att hon annars är sjuksköterska i Sofia och tillåter att jag fotograferar henne vid tvättbaljan. Andra är avvisande. De ger intryck av att vara väl utrustade med både verktyg och hushållsredskap. Vedsåg och järngrytor är upphängda i en tall. Många välstaplade vedförråd gör intryck på mig. Ett parasoll med McDonalds logotyp är medtaget från McDonalds i Sofia får jag veta. Vad som skiljer bärplockarna i lägret från andra jag träffat är att många både har barn och en äldre föräldrageneration med sig.
–Varför säger folk att vi är dåliga människor, undrar en kvinna på god engelska. Hon och hennes man är i Sverige för andra gången. De tjänade bra på plockningen förra året, säger hon. Nu har de också sin lille son med sig. De sover i tält och har byggt en köksavdelning med skafferi, matplats och diskbänk vid sidan av. Universal Topf står det på ett av de medhavda kokkärlen. Jag svarar att man inte talar illa om dem. Men att många tycker att de inte bor tillräckligt bra.
– För en månad går det bra att bo så här, försäkrar hon. I september ska vi plocka lingon och då flyttar vi inomhus. Jag går vidare och ser den ena konstruktionen efter den andra bland mjölkört, tuvtåtel, kruståtel, bergrör, björkar och tallar.

*

Jag inser att jag sett något liknande förut. Till min barndoms Örnsköldsvik kom romer två gånger om året och slog läger i Lungviksparken i centrala stan. Deras tillvaro i Övik dokumenterades och några bilder visades i den gångna sommarens utställning ”Shelter” på Örnsköldsviks museum. Så uppmärksammades det romska kulturåret 2012. Skulptören Patrik Quist bidrog till samma utställning med en konstruktion som i material och utförande liknade tälten i Mehedeby. Samtidskonstens intresse för denna nödvändighetens estetik tjänar möjligen som påminnelse om de tillfälliga livsrum som upprättas överallt i omvärlden – men oftast någon annanstans, i andra världsdelar. Som resenär på Sri Lanka med Konsthögskolans arkitekturskola 2011 besökte jag tamilska teplockare som byggt ett skjul av presenningar. De bodde i företagsägda arbetarlängor men av rädsla för att de dåliga taken skulle rasa in medan de sov tog de sin tillflykt till det provisoriska bygget nattetid. I Mehedeby uppfördes de livsnödvändiga skydden invid våra egna husknutar. 500 migranter blev grannar med drygt 460 bofasta i ett uppländskt samhälle.

*

Lägret i Mehedeby uppmärksammades först därför att de boende i samhället fått oväntade grannar. Den på förhand anvisade platsen var avsedd för 30 personer. Istället kom flera hundra. Det talades om avhysning, som dock aldrig genomfördes. Efter hand visar det sig svårt för de tillresta att göra förväntade förtjänster på blåbär. En vecka efter mitt besök är lägret i uppbrott. Bärplockare som givit upp förhoppningarna att tjäna pengar ens till uppehälle – än mindre till hemresa – samlas utanför bulgariska ambassaden vid Humlegården i Stockholm och ber om hjälp att kunna återvända hem. Busstransporter lämnar Stockholm och bulgarer som fortsätter strömma till blir förlagda till en skola i närheten. Många har inlett färden från bärmarkerna i norr till fots.

*

De bulgariska bärplockarna i norra Uppland och södra Hälsingland kom som EU-medborgare till Sverige med rätt att vistas här i tre månader. De har, som generationer av svenskar i skogslänen före dem, rätt att förbättra sina familjers ekonomier genom att plocka vilda bär i skogar där de vistas med stöd av allemansrätten. Sedan 1980-talets mitt har bärplockning också varit en födkrok för polska medborgare. Till en början under planekonomins sista dagar. Sedan 2004 underlättas deras arbetsresor av EU-medlemskapet. För detta säsongarbete krävs varken anställning eller arbetstillstånd. Inkomster från bärplockning åtnjuter dessutom en unik skattebefrielse. EU-medborgare kan skattefritt plocka bär till ett värde av 12 500 kronor. En familj på fem personer kan tillsammans tjäna 62 500 kronor utan skatteplikt. Bären säljs till dagspris och plockarna får kontant betalning i handen direkt vid uppköpsstället. Skylten ”BÄR KÖPES” i små och stora norrländska samhällen visar var denna handel pågår. Vid säsongens början 2012 var blåbärspriset 12 kr. Vid sepember månads slut var det 17 kronor. Det ska jämföras med 2011 års blåbärspris som under en stor del av säsongen var 24 kr/kg. I bärbranschen kallas bärplockande EU-medborgare för turistplockare.

Mehedeby juli 2012, © BUS Foto: Margareta Klingberg

 

Medborgare i länder gentemot vilka Sverige tillämpar visumtvång kommer hit på andra villkor. De benämns viseringsplockare i branschen. Den stora gruppen thailändare kommer numera som anställda av något rekryteringsföretag i hemlandet. En förutsättning för att visum ska beviljas är att den svenske motparten utlovat månadslönen 21 400 kronor i månaden och gett garantier för fungerande logistik och logi. Förfarandet med rekryteringsföretag i Thailand är delvis skatterättsligt motiverat. Skatteverket definierar sedan 2005 inkomster från organiserad bärplockning som inkomst av tjänst. Därmed skulle arbetsgivaren vara skyldig att betala sociala avgifter och inkomsten vara skattepliktig från första kronan. Eftersom bärbranschen i Sverige saknar tradition av att anställa plockare har anställningen och den eventuella skatteplikten förlagts till plockarnas hemland. I Thailand finns en mycket livskraftig industri av rekryteringsföretag helt inriktad på att, mot vederbörlig avgift, exportera arbetskraft. De thailändska bärplockarna betalar själva ett pris för arbetsresan till Sverige. År 2012 c:a 16 000 sek varav c:a 2 500 sek i ansökningsavgifter för arbetstillstånd och visum. Summan utgör ett lån för vilken de plockare jag hade kontakt med 2012 betalade 3% månadsränta från det att kontraktet skrevs i början av sommaren till hemkomsten i månadsskiftet september – oktober. Därutöver betalar plockaren 180 kronor per dygn för mat, husrum och tillgång till bil från den dag de börjar plocka hjortron i slutet av juli. Till detta kommer dagliga utlägg för bensin, c:a 60 kr per person och dag. Den thailändske bärplockarens egna kostnader för arbetsresan till Sverige är drygt 30 000 kronor. Med den avtalade lönen ska thailändare inte riskera att göra förlust. Men thailändska plockare räknar i allmänhet med att överträffa garantilönen med god marginal. Den individuella skörden vägs och bokförs dagligen vid arbetets slut. Större delen av förtjänsten sätts in på bärplockarnas bankkonton i hemlandet. De två systemen för avlöning av bärplockare existerar idag sida vid sida. I media beskrivs ofta det nya systemet med anställda bärplockare som vedertaget och seriöst. Den sedan tidigare etablerade fria bärhandeln som är öppen för svenskar och övriga EU-medborgare beskrivs som riskabel och exploaterande.

*

De bulgariska och romska bärplockarna i Uppland har sannolikt inte avlönats enligt något av dessa system. Istället rapporterar flera besökare som vistats i lägret, bland dem den bulgariskfödde Fallckolm Cuenca, som arbetar internationellt med utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter, att en grupp bulgarer påtagit sig rollen som mellanhänder och köpt upp bär från landsmän till ett summariskt underpris för att sedan leverera större partier till en lokalt verksam bäruppköpare enligt gällande dagspris varpå de behållit mellanskillnaden. Skälet ska ha varit att mindre bemedlade plockare, lika litet som thailändska risbönder, har kunnat finansiera resan till Sverige med egna medel. Bulgarer uppger att de har rekryterats av landsmän med tillgång till bil och därigenom kommit i skuld för resan. Att reglera skulden i Sverige genom intjänade pengar under arbetets gång visade sig dock svårare än beräknat. Därav flykten från bärmarkerna till Humlegården i Stockholm och den bulgariska ambassaden.

*

Den 6 augusti passerar jag lägret i Mehedeby ännu en gång. Kvällen är kulen och regnet hänger i luften. Den rad av tält jag besökte i juli är riven. Sjuksköterskan från Sofia är borta. Men flera barnfamiljer är kvar i lägret och har just kommit hem efter dagens blåbärsplockning. Kilopriset är fortfarande 12 kronor fast det på andra håll stigit till 14. Två tioåriga pojkar visar hur de hanterar bärplockaren. Den familj jag mötte vid mitt första besök förklarar att de ska stanna kvar och fortsätta plocka. –I Sofia har vi varken pengar eller arbete. Här har vi åtminstone någonting. Och vi slipper kostnader för elektricitet och vatten. Deras beslutsamma tonfall är övertygande. Ännu en vecka senare kör jag förbi. Denna gång för sent för att ta kontakt. Men jag ser deras lägereld brinna i skogsbrynet nedanför slänten vid gamla E4:an och känner lukten av rök från ved.

*

Den svenska bärbranschen kännetecknas, förutom av återkommande uppblossande arbetskonflikter, av oförutsägbara förhållanden vad gäller bärtillgång, priser och antalet plockare. Bärskogen är inte ett tillrättalagt jordgubbsland där man vet var bären finns. Arbetet innefattar risktagande i flera avseenden. Ett år med bra kilopriser följs inte nödvändigtvis av likartade priser året därpå. Alla parter tycks dock vara överens om att 2011 var ett minnesvärt år då alla villkor var gynnsamma för plockarna. Tillgången på de viktigaste bären hjortron, blåbär och lingon var god. Blåbärspriset var historiskt högt, lingonen mognade tidigt och kilopriset var högt under hela säsongen. Ett måttligt antal tillresta plockare konkurrerade om bären. Många svenskar insåg åter att det fanns pengar att hämta i lingonmarkerna. Inga uppseendeväckande bedrägerier rapporterades. År 2012 beviljade Migrationsverket visum till 5762 thailändska plockare, mer än dubbelt så många som föregående år. Därmed förändrades en av de faktorer som avgör plockarnas arbetsvillkor. De många tillresta plockarna, som haft berättigade förväntningar grundade på förra årets goda erfarenheter, möttes av lägre kilopriser, en försenad bärsäsong och märkbar konkurrens om de goda bärställena.

*

Men de bulgarisk/romska lägren i Uppland ska också ses i ett större europeiskt perspektiv. Samtidigt som svensk press uppmärksammade tälten i Tierps och Söderhamns kommuner upprördes en rasistisk norsk opinion av ett romskt tältläger i Årvoll nära Oslo och krävde massdeportation. Kraven ställdes samtidigt som nationen var upptagen av att fira minnesdagen av offren på Utøya. Statsminister Jens Stoltenberg förklarade sig förstummad av den främlingsfientlighet som kom till uttryck. I Frankrike pågick kravallpolisers rivning av romska läger befolkade av rumänska och bulgariska medborgare under hela augusti månad. Frankrike är ett av åtta centrala europeiska länder som vid Rumäniens och Bulgariens EU-inträde 2007 införde arbetsförbud för medborgare från dessa länder med undantag för vissa yrken. Mot denna samtida fond framstår den fria rörligheten och den öppna inkomstmöjligheten att plocka vilda bär i svenska skogar som helt unik. Att det dessutom kan ske med stöd av den nedärvda och inklusiva svenska allemansrätten ter sig närmast utopiskt.

*

När jag i början av augusti återkommer till trakten kring Junsele i Västernorrland, den plats som i mer än 20 år varit min utsiktspunkt mot bärmarkerna och branschen, har en grupp medborgare från Ukraina flyttat in i ett avsides beläget hus i byn där jag bor. Arton ukrainska bärplockare blir mina grannar för en tid. Om kvällarna ser jag hur det lyser i huset bland tallar och granar där det annars brukar vara mörkt. Tillsammans med ett tiotal polska veteraner, som i tjugo år funnit det mödan värt att åka hit för att plocka bär, utgör de arbetsstyrkan som säljer sin dagsskörd till en uppköpare varje kväll mellan halv fem och åtta. Några thailändare som gästar släktingar och ett ryskt par som årligen återkommer med sin husbil är andra trägna plockare. På TV ser jag en tjänsteman från Migrationsverket kommentera de många ukrainska bärplockarnas närvaro i Sverige detta år. För dem gäller visumtvång till Sverige. Men något visum till ukrainska bärplockare har inte utfärdats av Migrationsverket på flera år, säger han. Mina tillfälliga ukrainska grannar förklarar, när jag besöker dem en dag efter jobbet, att de har skaffat visum till Polen och Schengen. Sedan har de rest som turister till Sverige utan att möta vare sig problem eller kontroller vid gränsen. De har organiserat sin resa på egen hand. Väl här plockar de bär på samma villkor som polacker och svenskar.
Den senkomna bärsäsongen 2012 kom till slut att överträffa förväntningarna. I Norrlands inland fanns rikligt med både hjortron och blåbär. Det gick att plocka hjortron från början av augusti till början av september till kilopriset 100 kronor. Hjortron och lingon skördades samtidigt vilket sällan förekommit. Polska veteraner hade i slutet av september plockat blåbär fyrtiofem dagar i sträck, som mest fick de 17 kronor kilot för dagsverken på 50 – 60 kilo. När frostnätter ödelade blåbärsskörden i slutet av månaden reste de hem utan att plocka lingon. Kilopriset för lingon blev aldrig högre än 10 kronor.

 

REFERENSER:

Chantavanich, Supang m fl. Understanding recruitment Industry in Thailand. 2010. Asian Research Center for Migration, Institute of Asian Studies, Chulalongkorn University, Bangkok.

Cuenca, Fallckolm, Sustaianble Development Group International, i samtal 09.07,www.sdg-int.org

Klingberg, Margareta. Tid och rumslighet i inlandets bärmarker 2001. Uppsats i socialantropologi, Stockholms universitet.

Klingberg, Margareta. Välkommen till Klippen, 2002. Platsens politik. Utställningskatalog, Bildmuseet, Umeå universitet.

Källström, Julia. Transnational Seasonal Migration and Development. Faculty of Political science. Chulalongkorn University, Bangkok 2012.

Migrationsverket 2012, pressrelease 06.01

Wingborg, Mats. Mors lilla Olle III. Swedwatch Rapport/Svenska kyrkan 2012.

 

Innehållsförteckning #113 Slaget om verkligheten

Varukorg
Rulla till toppen