Av: Marianne Hultman
Mikael Lundbergs bidrag till Hjärnstorm består av en serie fotografier med namnet Off. Bilderna föreställer en rad numrerade badhytter, så kallade cabanas, och är tagna på badorten Lido i Venedig. Hytternas nummer utgör pagineringen i detta nummer.
Lido bär fortfarande spår efter sina forna glansdagar. Inte minst genom den internationella filmfestival som sedan 1932 äger rum där. Ön kom att utvecklas till en av Europas mest fashionabla badorter under sekelskiftet 1800-1900. Kungligheter, filmstjärnor och författare sökte sig dit för att bada och lapa sol. Den dekadenta livsstil som fördes på ön har beskrivits av många författare. I Thomas Manns bok Döden i Venedig (1912) får vi följa Gustav von Aschenbach på hans strövtåg. Livet på stranden beskrivs så här:
«framför den långa raden hytter, på vilkas plattformar man satt som på små verandor, var det lek och rörelse och sysslolös vila, visiter och prat, omsorgsfull förmiddagselegans vid sidan av en nakenhet som i djärvt behag njöt platsens frihet. Längre ner på den hårda fuktiga sanden syntes promenerande i vita badkappor eller färgstarka stranddräkter».
I Lundbergs fotografier råder dock snarare en stämning av «off season». Badinrättningarna är igenbommade. Runt hytterna har staket och plast satts upp. De tycks ligga i malpåse i väntan på sommaren. Kanske ska de målas om?
Det finns ett par egenheter med hytternas nummer, något som man upptäcker om man bläddrar igenom tidskriften. Badhytt tretton finns inte. Inte heller hytt nummer sjutton. Att siffran tretton förknippas med olycka känner de flesta till. Sedan gammalt brukar hotell varken ha rum eller våning tretton. Siffrans oturlighet har främst spelat en roll bland högre samhällsklasser och betraktas inte som en allmän folktro. Men att siffran sjutton förknippas med olycka var däremot en nyhet för mig.
I Italien förbinds siffran sjutton med större risk för olycka än siffran tretton. Och så har det varit sedan romarrikets dagar. Kastar man om bokstäverna i talvärdet XVII bildas ordet VIXI vilket på latin betyder «jag har levat». Siffran är alltså ett dödstal. Talvärdets latinska ursprung förklarar olyckstalets relativt lokala förankring. Men vidskepelsen tycks ändå ha spridit sig. I Sverige säger vi ibland «fy sjutton» och i Visby talar man om «de sjutton stenarna på galgberget». Stenarna refererar till de tre pelarna som bar upp tvärbjälkarna till galgen. Pelarna bestod av sjutton stenar staplade på varandra.
Steget från vad som tycks vara en igenbommad badstrand, där två olyckstal tagits bort från ett par badhytter, till galgberget kan tyckas långt. Men det är väl just så med vidskepelse. Den skapas oftast utifrån de mest vardagliga företeelserna och handlar i slutändan bara om en sak, att försöka undkomma olycka och död. Så visst har man förståelse för att Lidos badgäster inte ville byta om i hytt nummer tretton eller sjutton eller hundratjutton för den delen. Man vill ju inte riskera att få sin badsemester spolierad. Man vill ju vara på den säkra sidan. Eller hur?