150 ALKEMI

HJÄRNKONTOR

Min syster önskade sig en bok om alkemi. Jag himlade lite med ögonen. När jag varit intresserad av skvaller har hon velat läsa fantasy. Och nu… alkemi?

1800-talsfarbröder med hemmalaboratorium fyllde min fantasi. Ganska snabbt visade det sig att de dimmiga, snöiga dagarna i december var betydligt närmare jul än jag anat och boken hade inte en chans att komma fram i tid. När den till slut landade hemma hos mig blev den liggandes på mitt köksbord. Den hade fina illustrationer av växter och påminde lika mycket om en ask med månstenar som en kokbok. Långsamt väcktes mitt intresse. Under dagarna som följde vecklade en ny värld ut sig och den handlade inte om exploderande kolvar i Paris utan om örtmedicin, esoterism och surrealism. Där fanns kvinnornas vetenskapshistoria och japansk manga. Kärlek, åldrande och död. Vad alkemi handlar om, förstod jag till slut, är förädling. Därifrån är tolkningen fri. Som metafor har alkemi fått representera nyliberalismens magiska tänkande med åtstramning som gudomligt recept och en kapitalism där ingenting mer ska
fattas oss. I detta nummer av Hjärnstorm har Erik Hansson inspirerats av Slavoj Žižeks psykoanalytiska analys och skriver för oss om brist och begär i kapitalismen och om den alkemiska drömmen om en brist som till slut är avskaffad. Andra har förstått alkemi som den filosofiska process i vilken man undersöker material genom att förändra det. I Susanna Jablonskis verk Adrianna’s Akato (2019) förekommer en liten telefonvideo där kaffet långsamt rinner över koppens kant och i installationen Long time listener, first time caller (2021) ligger delar av de nedbrunna Tyskmagasinen som stod i Karlshäll utanför Luleå. Vilka minnen kan materialet bära, vilka spänningar surrar, viner och släpps lösa? Kanske är det fascination för material (och materialitet) som gör att vi åter tycks sugas mot alkemin. Samma längan återspeglas i den posthumanistiska “vändningen” som känne- tecknar så mycket av samtida tankar. Det posthumanistiska, eller mer-än-mänskliga, förhållningssättet suddar ut distansen mellan människan och naturen och öppnar för småkrypen, bakterierna och jorden och frågar vem som styr vem egentligen. Ivana Kralikova utforskar något närliggande i sina bilder från koloniträdgårdar i Singapore. Hos Kralikova ligger inte fokuset på alkemistens verk, utan på deras kropp. Genom alkemins holistiska förhållningssätt till människa och omvärld en omvärld i snabb förändring av AI, robotar och annan tekonologi – blir gränsen mellan dem porös. Kan ett förhållningssätt till världen hämtat från alkemi föra oss mer lyhörda för skador riktade mot kroppen och miljön?

I det här numret presenterar vi skribenter och konstnärer med vitt skilda praktiker. Hos några är alkemin framträdande, hos andra en association. Lisa Jeannin är vårt nummers enda praktiserande alkemist. Hon bjuder in Hjärnstorms läsare att ta del av hennes arbete. Idéhistorikens David Dunér berättar om alkemins grundläggande princip som binder himlen till jorden: det ovan såsom det nedan. Konstnären Leonora Carrington, som Anna Watz kommer att berätta om, spenderade också sitt liv i Mexiko. 2022 års Venedigbiennal har lånat sin titel från henns barnbok The Milk of Dreams. Carrington var surrealist och esoretist; en ton som återkommer i den nordamerikanska konstnären Anna Buckners lapptäcken. Maj-Britt Andersson tar oss från Jämtland till Caravaggios Rom, Meredith K. Ray beskriver kvinnornas vetenskapshistoria och Erik van Oojien dränker sig i äckel med hjälp av Erika Johanssons roman Parasit. Kristoffer Noheden visar oss en text skriven i relation till den mexikanska konstnären Alan Glass assemblage och Andreas Tranvik lägger August Strindbergs alkemi till vår samling, från I havsbandet till Inferno. Slutligen har min syster, Lisa Adolfsson, sammanfattat spagyria för mig och andra som gillar skvaller och tjejtidningar. Illustrationen till hennes text är gjord av konstnären Lisa Winqvist, som skapat ett solsystem av blommor. Såsom inom: så och utom!

Johanna Adolfsson, gästredaktör

Ps. Boken hette The Herbal Alchemis’s Handbook och är skriven av Karen Harrison och Arin Murphy-Hiscock.