Nummer 118: Konst och politik

100 kr

Kategori:

INNEHÅLL

HJÄRNKONTOR

ERIK MARK SANDBERG, FÖDD 1975
/ Valdemar Gerdin

SVENSKA HÖGAR
/ Rolf Broberg

DU SKÖNA NYA VÄRLD KENT ANDERSSON PÅ NATIONALGALLERIET 2013
/ Bengt Jahnsson-Wennberg

EXISTENSE DOUBTFUL
/ Ville Lenkeri

UTFLYKTEN
/ Maria Fänge

UR KONSTNÄRENS ÖGA DIALOG MED MARIA LINDMARK, MILJÖPARTIET, BORGHOLM
/ Helle Kvamme

MÅLNING 34 1 & 2
/ Ulf Rahmberg

BANANHALLEN
/ Frida Rydblom

KONSTEN – DET OMÖJLIGAS POLITIK
/ Edvard Derkert

LINNÉ VAR HÄR
/ Erik Mikael Gudrunsson

DICK BENGTSSON, LARS HILLERSBERG OCH 1950-TALET
/ Åke Holmqvist

Omslag: (framsida och baksida) Christer Themptander

 

HJÄRNKONTOR

I samband med vår medverkan på Stockholms alternativa konstmässa Supermarket, ger Hjärnstorm ut ett nummer som handlar om konst och politik. Utställningen och numret är ett samarbete med Nationalgalleriet vars utställningsmonter ligger vägg i vägg med vår på mässan. Galleriet har levererat satiriska och samhällskommenterande utställningar i tre decennier, vilket gör det till ett av Sveriges äldsta konstnärsdrivna.

En återkommande utställare på Nationalgalleriet var Lars Hillersberg, som gav ut undergroundtidningen Puss mellan 1968 och 1974. I redaktionen ingick också Christer Themptander och Ulf Rahmberg. Båda kom senare att vara aktiva i Nationalgalleriets styrgrupp när det öppnades vid mitten av åttiotalet. Där är också Hjärnstorms nye redaktionsmedlem Edvard Derkert verksam sedan flera år. Derkert, Rahmberg och Themptander bidrar alla med bilder till detta nummer som rör sig inom, eller i utkanten av det politiska.

Det gör numret till en fristående fortsättning på förra årets 115-116 med temat underground. Där ägnades ett stort block åt Hillersberg och kretsen kring Puss. Konstnären och journalisten åke Holmqvist hör dit och i detta nummer bidrar han med en text om ungdomsvännerna Lars Hillersberg och Dick Bengtsson. Det politiska går som en taggig tråd genom Hillersbergs alla konstnärligt verksamma år, inte minst i hans många satirteckningar. Också hos Dick Bengtsson är det samhällskritiska perspektivet närvarande, även om det är mer komplicerat i hans fall, eftersom det är speglat och sammanvävt med hans i huvudsak existentiellt orienterade konstnärskap.

De flesta håller nog med om att den antiauktoritärt vänsterorienterade sjuttiotalskonsten, med kopplingar till underground och satir, har åldrats bättre än den mer agitatoriskt renläriga. Dagens politiska konst har skiftat perspektiv, från kollektivet till individen. Det är en kursändring som inte behöver leda till att tankar om solidaritet och jämlikhet faller bort. Frida Rydbloms satiriska kommentar till debatten om sponsrad kultur har en andemening som minner om föregångarna, men i dagens politiska konst finns också en mer lågmäld och resonerande riktning, ofta med utgångspunkt i fältarbete och dokumentation och med nya frågeställningar och gestaltningar. Erik Mikael Gudrunsson har rest i Linnés fotspår och skildrar prospekteringens och exploateringens norrländska landskap. I sitt projekt Konstnärens öga har Helle Kvamme gjort en inspelningsstudio i form av en flotte dit hon bjuder in exempelvis en politiker för att samtala om en fråga.

Klyftorna i samhället har under de senaste tjugo åren ökat dramatiskt, inte minst har en ny, papperslös grupp utan rättigheter tillkommit. Det gör att frågor om klass känns allt mer relevanta. Frågeställningarna är, tyvärr, i flera avseenden desamma, då som nu. Vi kan tydligt se både likheter och skillnader i två politiskt orienterade utställningar från olika decennier på Nationalgalleriet. I Rolf Brobergs och Mads Rymans Svenska högar från 1986 kommenteras storfinans och politik, medan Kent Anderssons Du sköna nya värld från 2013 porträtterar olika representanter från vårt nygamla klassamhälle, om än dubbelbottnat och med ironi. Maria Fänges novell Utflykten skildrar en resa mellan två världar och Magnus Alexanderssons målningar, i sin tur tolkade av Terese Bolander, ger texten en ytterligare dimension.

Det finns gott om historiska exempel på vad kollisionen mellan för varandra främmande samhällen kan leda till. Numrets mest dramatiska inslag är Ville Lenkkeris projekt om eldsländarna, ett numera utplånat folk. I hur de behandlades av missionärer och upptäcktsresanden får vi en bild av dåtidens europeiska kultur. Och dess politik.