INNEHÅLL
HJÄRNKONTOR
HUSET – RUM MED LAGER AV TID
/ Maria Larsson och Louise Hultén
ATT ÖVERVINTRA I DY
/ Edvard Derkert
FÖR FÖRTJÄNSTFULLA INSATSER – ALLT ÄR FÖRLÅTET
/ Monica Melin
LIV, JAG FÖRSTÅR INTE
/ Bo Bjelvehammar
SPÖKET – DRAMA I TRE AKTER
/ Anna Qvist
EGEN HÄRD ÄR GULD VÄRD – HELENELUND 13 MARS
/ Margareta Klingberg
FRÅN SJÄLENS TRÄSKMARKER
/ Staffan Kling
KAPITEL 9: PJÄSER OCH MARKER
/ ETT RUM MED UTSIKT
FIASKO
/ Gunnar Lundkvist
EXISTENTIELL VÅNDA OCH KOMIK – 25 ÅR MED GUNNAR LUNDQVISTS BÖCKER OM KLAS KATT
/ Åke Holmqvist
SJÄLENS SUMPMARK
/ Kathrin Diestel
Omslag: (framsida och baksida) Gunnar Lundkvist
HJÄRNKONTOR
Betseda, dammen med de fem pelargångarna, var en plats för ledan. Den påminde om en dyster tvättstuga, alltid nertyngd av regn och mörker; och tiggarna myllrade på de inre trapporna – som blektes av ljusskenet från stormarna som förebådade helvetets blixtar, med de skämtade om sina blinda blå ögon eller om stumparna de virat in i vita eller blå trasor. O militära tvättstuga, o folkliga bad. Vattnet var alltid svart och ingen krympling föll någonsin i, ens i drömmen.*
Det är ingen idé att hänga läpp, brukade farsan säga när det kändes lite motigt. Det blir inte bättre för att man ser allt i mörka färger, förresten kommer det en dag i morgon också. Och visst hade han rätt farsgubben. Efter regn kommer solsken.
Men nu är farsan död, och man frågar sig: vad är meningen med denna skittillvaro? Samma gamla underbetalda jobb. Vännerna sviker oss och flyttar till finare områden. Gatorna översvämmas av tiggare. Rasisterna vinner mark. Kärleken är död. Vilken makalös timing då, när Staffan Kling, Hjärnstorms ansvarige utgivare och grundare levererar en text på temat Själens träskmarker, uppmanar till en analys av alla vindlande, dunkla krafter och släpper loss en lavin av efterföljare.
Det finns en solidaritet mellan brevbärare och konstnär i Monica Melins konstprojekt För förtjänstfulla insatser, allt är förlåtet, men visst lyser nålstick igenom trots de goda föresatserna. Finns solidariteten mellan yrkesgrupper kvar frågar man sig, eller har den nya tidens tänk på dig själv-anda, blåst bort sådant skräp? Och hur är det med tiggarna? I folkhemmets Sverige var tiggeriet hatat. är det nu tiggarna själva som är illa sedda? Margareta Klingbergs bildreportage från ett romskt läger är påtaglig nutidshistoria.
I Bo Bjelvehammars novell om farfars självmord stiger själen över sina bräddar, och rinner över mellan människa och människa, mellan liv och död. Det finns, står det, ”mycket att besegra, ödemarker med oändliga vidder och utan riktpunkter, träsk, som kräver akrobatik och vighet för att inte sjunka under vatten och fastna i dy och öknar med syner och plågor som inte går att beskriva”.
Vissa använder träsket som terapi rentav. I sin text Att övervintra i dy, råder Edvard Derkert oss att – med Charlotte Roches roman Våtmarker som utgångspunkt – att bejaka äckelkänslorna, och cirkulera slemmet, varet, öronvaxet, smegman, svetten, tårarna och menstruationsblodet genom att svälja det.
I mörkret frodas också råttor, och för att få tyst i vrårna bad vi Gunnar Lundkvist att titta förbi med Klas Katt. De tog med sig vännen åke Holmqvist, som följt dem genom många svarta år. En annan dystergök är Hjärnstormskassören Anna Qvist, van att hantera minussiffror. Hon bidrar med läsdramat Spöket, ett stycke svenskt tungsinne. För illustrationerna vände hon sig till Bengt Jahnsson-Wennberg, som ända sedan 1996 funnit någonstans mellan redaktionens hyllor och kartonger.
Maria Larsson och Louise Hultén letade i norra Värmland efter bortglömda, övergivna platser, hittade ett hus där tiden stått stilla och började ställa det i ordning för en visning. Kathrin Diestel bidrar med en dikt om sumpmarkens djur och färger och konstnärskollektivet ETT RUM MED UTSIKT ger oss en bild från projektet Kapitel 9, Pjäser och Marker, som är en del av en större berättelse om Slakthus- och Globenområdet i Stockholm, och en kritik av den gentrifiering som nu sker i våra storstäder.
Redaktionen
* Arthur Rimbaud, 1873, ur Hedningaboken eller Niggerboken. Arthur Rimbaud, Samlade skrifter, red. Elias Wraak, 2013, © Elisas Wraak och Alastor Press.
