INNEHÅLL:
HJÄRNKONTOR
WARSAN SHIRE – HON SOM GETT RÖST ÅT NAMNLÖSA FLYKTINGAR
/ Lena Dixon
FOR WOMEN WHO ARE DIFFICULT TO LOVE
/ Warsan Shire
KOLLAGE
/ Christer Themptander
HUR MYCKET BETYDER BREVET
/ Anders Björnsson
EXODUS
/ Cristian Quinteros Soto
RAKT PÅ OCH MITT I
/ Lotta Spång
NÄR JAG VAR LITEN
/ Red Cow
TIDENS GESTALTNINGAR
/ Nora Hagdahl
OM THERESA TRAORE DAHLBERGS FOTOGRAFIER
/ Magdalena Dziurlikowska
FOTOGRAFI
/ Theresa Traore Dahlberg
MINUTERNA – BEARBETADE FOTOGRAFIER
/ Afrang Nordlöf Malekian
VOICES FROM VENICE – INTERVJU
/ Niclas Östlind, Jårg Geismar & Prangtip Geismar
ANDENS SVANESÅNG
/ Bo Bjelvehammar
BOB
/ Bengt Jahnsson-Wennberg
INTET – TEXT
/ Staffan Kling
INTET – ILLUSTRATION
/ Bo Pettersson
HUR SKA VI LUNNA LEVA I EN TID SOM DENNA MED KÄNSLOR SOM DESSA
/ Hannah Brännström
ATT VÅGA SIG PÅ EN KULLERBYTTA
/ Edvard Derkert
OM ZOOFILI
/ Leonard Franzén
FÖR DIG UTGJUTET
/ Eva Teorell
MAGNETISKA JPG
/ Annelie Nilsson & Cecilia Sering
OMSLAG: Theresa Traore Dahlberg
HJÄRNKONTOR
Välkommen till ett extraordinärt tjockt dubbelnummer.
Precis som föregående enkelnummer så är det här en del i vårt fyrtioårsjubileum. Det är en ansenlig ålder för en kulturtidskrift. Vi tror att Hjärnstorms hälsa beror på dess grundkoncept: att låta associationer och ämnen brytas, blandas, omformuleras och rekomponeras. Numrets tema är passande nog tid. Vi tittar på tidens möjligheter och omöjligheter. Vi granskar dess form och genom det hoppas vi väcka frågor kring hur tiden förhåller sig beroende av plats och material. Vilka skiftningar är vi tvungna att genomgå då tiden ändras, fastställs eller vidgas?
I Nora Hagdahls essä, Tidens Gestaltning, utforskar hon tidens olika vektorer och vad de har för potential. Texten behandlar därigenom tidsmässiga uppfattningar i relation till material och kontext.
Christer Themtander förhåller sig till ämnet via saxen, limflaskan, associationen och bisociationen.
Rebecka Pershagens dagboksdiktning och Anders Björssons exposé om brevet kan båda sägas handla om tid, hur den synliggörs eller fångas på papper men också om hur minnen och tankar samlas, också ibland om hur sår aldrig läker utan istället om distansen till kroppen som en gång blev sårad. I numret introducerar även Leena Dixon, Warsan Shire, vars poesi så tydligt bär på erfarenheten av att vara kluven mellan olika tillhörigheter.
För att förstå historiens verkan riktar Cristian Quinteros Soto kameran mot marken i Atacamaöknen och tar fotografier som ur landskapet ger ådringar, blödningar, och upprivna rötter. Poesin blir en akt av motstånd då den resonerar och ekar mot en tid där plats och minnen är desorienterade. Red Cow använder sig av poesins och rytmikens grepp när hon skriver om barndomsdrömmarna som upplöses och ger nya riktningar.
I Minuterna utforskar Afrang Nordlöf Malekian fotografiets relation till våld, liv och tid. Verket tar delvis avstamp från avrättningar i Iran och kamerans roll vid dokumentering av händelserna. Samtidigt undersöks vad som händer när fotografiet digitaliseras och den politiska agendan i spridningen och användandet av det. I sin tur väcker det frågor kring vad ett redigeringsrum är och kan vara.
I Theresa Traore Dahlbergs fotografier förlängs det ibland monumentala fotografiska ögonblicket och fotografierna verkar utanför en bunden tid. Historien och framtiden berättas således delvis genom en brytning i tiden som ger möjlighet för gemensamt fotfäste för betraktarna.
Annelie Nilsson och Cecilia Sering skapar nya rörelser kring järnet som utgör den fasta förbindelsen över Öresund i sitt projekt Magnetiska JPG kring Öresundsbron, en reaktion på de id-kontroller som infördes 4 januari 2016 och som i praktiken innebar en stängd gräns för de människor som ville söka asyl i Sverige. Även i Hannah Brännströms bidrag där bilder och lyrisk prosa samspelar, går ihop, är flyktingströmmar och politisk skiftningar centrala ingångspunkter.
Vi är alla resenärer i tid, med en historia bakåt som satt ner oss där vi nu befinner oss, i ett ickemöte mellan generationer, som i Lotta Spongs skildring av ett samtal mellan en pappa och tonårsdotter, eller som i Bengt Jahnsson-Wennbergs beskrivning av ett möte som mot alla odds blev ett verkligt möte, löftesrikt, men så rann allt ut i sanden.
Staffan Kling som för fyrtio år sedan var med om Hjärnstorms tillblivelse uppe i Boden där den första redaktionen låg, medverkar här med en essä om Intets poesi. I samma existentiella tassemarker vandrar en pojke i Bo Bjelvehammars prosalyriska kortnovell. I ett gränsland intill en strand håller han sig sysselsatt med olika projekt.
För dig utgjutet, är en installation av Eva Teorell utförd i ett kyrkorum. I sin text om verket kommer hon in på frågor om transformation och korsets symbolik.
Därifrån är det långt till Leonard Franzéns text om zoofili, men sådana språng och urspårningar tillåter redaktionen, likaså ett kliv in på Venedigbiennalen. Niclas Östlind, Jårg Geismar och Prangtip Geismar tog sig för att intervjua några konstnärer vars bidrag attraherade dem och vars verk väckte frågor om hållbarhet i bred mening och balans i livet och i världen.
Edvard Derkert tar sig an Georg Christoph Lichtenberg, professor i matematik och experimentalfysik vid universitetet i Göttingen under slutet av sjuttonhundratalet, ett universalgeni som bland annat uppfann den Lichtenbergska kniven, en kniv utan blad där stålet saknas. Uppfinningen kan sägas vara tidlös i så motto att den inte existerar både före och efter sin konception.
Redaktionen
