Innehåll
HJÄRNKONTOR
KÄNSLAN AV ATT BLICKA IN I EN TIDSMASKIN om Ernst Jünger
/ Björn Cederberg
ERNST JÜNGER – 1O2 ÅR I HJÄRTAT AV EUROPA
/ Björn Cederberg
BREV
/ Ernst Jünger
SJÄLVPORTRÄTT MED VIDEOKAMERA
/ Björn Larsson
ÄR DU EN SERIEFIGUR?
/ Anna Ekholm
KÄFTSMÄLLAR OCH SKRIKANDE DÄCK ljudkonventioner i amerikansk 70- och 80-tals film
/ Björn Larsson
MARILYN MONROE OCH NORMA JEAN
/ Stina Högkvist
DIKTER
/ Rikard Larsson
GUDOMLIGT MODE om slöjor och skönhetsideal i Istanbul
/ Johan Modée
DAGBOKSANTECKNINGAR
/ Ragnar Sandberg
Hjärnkontor
I detta nummer av Hjärnstorm kan ni läsa en hittills opublicerad intervju med Ernst Jünger. Intervjun gjordes 1997, året innan Jünger, 102 år gammal, gick ur tiden. Den man som rymde hemifrån till främlingslegionen som 18-åring, stred i gyttjan i första världskriget, skrev trettiofem böcker, var drivande bakom den radikala högern under 1920-talet, var en del av sammansvärjningen mot Hitler 1944, miste sin son i andra världskriget, testade psykets gränser med droger under 1950- och 60-talet, såg Halleys komet två gånger, fick tusentals skalbaggar att skälva mellan tummen och pekfingret, fortsatte ständigt att söka efter existentiell och social frihet. Jüngers liv liknar seklet självt. Han är en del av individualismens och modernismens skälvande historia. På grund av hans obestämbarhet är det många som har beundrat, föraktat och hatat honom.
Björn Cederberg som gjorde intervjun med Jünger säger såhär om honom: ”Han hade blicken, förmågan att ana den övergripande ordningen och dissonanserna som varslar om kommande katastrofer.” Det är denna förmåga som gör Ernst Jünger nästintill profetisk. Redan på 1950-talet förutsåg han cyberrummet och dagens konsumtionssamhälle, men utan att fördenskull vara en nattsvart pessimist. Nej, Jünger trodde på människan och på att hon i undergångens ögonblick kunde skåda en annan verklighet än den makten erbjudit, precis som han själv en gång upplevt som ung soldat i dödens närvaro. En närvaro som kom att prägla hans liv och hans försök att pressa fram livets yttersta essens.
Precis som Ernst Jünger förutsagt används cyberrummet och konsumtionen idag för att skapa identiteter. Mode, bilder, filmer, Internet allt bidrar till den summa som ett jag består av för tillfället. Det sociala värdet av att synas, men också jakten efter frihet och skapandet av en egen identitet, gör att modet idag spelar en så stor roll i mångas liv. Anna Ekholm skriver om mode, konst och media en hyperreell värld som ändrar riktning om och om igen. Men reglerna för vad som är accepterat är nyckfulla och godtyckliga. I det välmående väst är det mer socialt accepterat för en kvinna att fylla sig med silikon och vika ut sig än att ha slöja bara som exempel. Johan Modée utvecklar slöjans betydelse i en betraktelse över det ”gudomliga” modet i Istanbul.
Varje människa är en spegel som återger våra egna drag, skriver konstnären Ragnar Sandberg i sina tankeväckande dagboksanteckningar. Vad är det då vi ser när vi i TV-soffan lapar i oss av vinterns största mediala framgångar, nämligen kändisdokusåpaserierna med Anna Nicole Smith och Ozzy Osbourne? Kanske de Warholska berömda minuterna av kändisskap som vi själva så hett åtrår eller så gottar vi oss i att Anna och Ozzy trots sin mediala finish tycks vara lika patetiska som vem som helst. Samma töntförklaring drabbade en av nittonhundratalets mest hunsade och hyllade kvinnoikoner Norma Jeane Mortenson, även kallad Marilyn Monroe, så fort hon rörde sig utanför filmduken.
En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi det inte. I ett samhälle som flödar över är det till synes fritt att själv göra något av alla dessa andra dagar. Möjligheten finns att leva flera liv, skapa metaidentiteter och blunda för det hån som kan drabba oss från andra som inte är lika lekfulla och föränderliga. Men hav tröst alla människor. Lyckas vi inte i detta livet kanske tekniken och genbanken kan fixa oss en postidentitet efter döden att leka vidare med. Antingen som klonad, cyborg eller varför inte som en liten blippande elektron i ett av framtidens digitala konstverk. Ernst Jünger ler i sin himmel.
