Nummer 99-100: Ensam

Innehåll

HJÄRNKONTOR

ETT TIDLÖST FASTNAGLANDE AV TINGEN – om Ingela Johanssons måleri
/ Joanna Persman

RERIK
/ Gertrud Sandqvist

KYSSARNAS BÄNK
/ Lisa Modée

OM DET BARA HADE FUNNITS EN LUCKA ELLER EN ÖPPNING
/ Björn Larsson

KAMRAT­SKAP, ENSKILDHET OCH DET ETISKA SUBJEKTET
/ Sharon Rider

CIRKUS
/ Lina Persdotter-­Carlsson

VITA SOLITARIA
/ Staffan Kling

TORNET
/ William Butler Yeats

DET ENSAMMA TORNET – om bild och symbol hos William Butler Yeats
/ Thomas R. Henn

YEATSBILDER
/ Katia Miroff

BREV AV GEORGE BÜCHNER
/ Cathrine Ottosson

HON
/ Stefan Hammarén

TAKE THIS HAMMER – kommentar till Hammaréns novell ”Hon”
/ Thomas Sjösvärd

TORKAT MOS;
/ Kolbeinn Karlsson & Dan Wergelius

FREDRIK OCH ARRAM – midsommar 2009
/ Irina Lazarescu

VEM BRYR SIG OM ETT GAMMALT SKELETT?
/ Johan Modée

UPPDRAG OM INVENTERING AV MÄNSKLIGA KVARLEVOR
/ Maria Sewerin & Björn Larsson

FAMILJEDIKTER
/ Jonas Brun

BRUDBAG
/ Bengt-Jahnsson-Wennberg

Omslagsfoto: detalj ur Lina Persdotter–Carlssons projekt Cirkus. Fotograf: Martin Skoog.

 

Hjärnkontor

I hela vår värld och i allt vårt sociala umgänge ligger föreställningen om ensamhet som en olycksbådande underton att hela tiden ta ställning till. Men vad är då ensamheten egentligen? Handlar ensamhet om att vara utstött, förtryckt och diskriminerad? Saknas det någon att diskutera vädret med? Eller är ensamheten helt enkelt en självvald förutsättning för den som vill ägna sig åt arbete och eftertanke?

Hur används begreppet ensam och i vilket syfte? Finns det politiska, kommersiella och kulturella krafter som helst ser att människor samlas kring gemensamma aktiviteter och förenklade budskap? Reklam­bransch­en? Regeringen? De svartklädda med Conversedojor och dunkla idéer om utanförskap? Vi tittar på vad som händer när rädslan för ensamheten exploateras i politiska, kommersiella och outsiderromantiska syften.

”Man säger att tyskarna är förslavade” skriver författaren Sebastian Haffner. ”Men det är bara till hälften riktigt. De är samtidigt något annat – värre – som det ännu inte finns något ord för. De är ’förkamratligade’.” Med utgångspunkt i Haffners berättelser om hur underförstådda överens­kommelser banade väg för odemokratiska krafter i Tyskland under 1930- och 40-talet, och med avstamp i Foucaults teser om människans själv­påtagna omyndighet, beskriver Sharon Rider hur det egna omdömet omintetgörs när jakten på tillhörighet blir för stark.

Hur ser gemenskapen med de döda ut? Kraven på repatriering av humanmaterial som ligger på våra svenska museer har blivit vanligare på senare år. Johan Modée ser trenden som ett försök av olika ”ursprungs­folk” att artikulera sin ”egentliga” kultur i en alltmer coca-coloniserad samtidskultur. I anslutning till artikeln presenteras några sidor ur inventeringen av humanmaterial som regeringen 2005 begärde in från nio svenska museer och institutioner. Sidorna är gjorda av konstnärerna Maria Sewerin och Björn Larsson och ingår i en artist book som kommer på Hjärnstorm förlag. I dikten ”Tornet” av William Butler Yeats kallar diktjaget fram det förflutnas vålnader, för att kunna utfråga dem, och förstå vad han lämnar till sina efterkommande. Dikten, för första gången i svensk tolkning, beledsagas av en analys av Thomas R. Henn, som beskriver poetens sätt att arbeta med symboler, såsom det ensamma tornet och den ensamma fågeln.

Gertrud Sandqvist berättar om de små svartvita fotografier föreställande en ensam man i badorten Rerik som konstnären Martin Jacobsson hittade på en loppmarknad i Berlin 2002, Joanna Persman beskriver hur de en­skilda föremålen i Ingela Johanssons målningar fungerar som minnen i en slags minnenas arkeologi och i projektet Cirkus ser Lina Persdotter Carlsson tillbaka på en miljö som gav upphov till funderingar om ensam­het och utanförskap. Bengt Jahnsson-Wennberg beskriver i sin text Brud­bag hur det kan gå till när det oförsiktiga öppnandet av en väska kan förvandla dig till tunnelbanetågets ensammaste person. Serien Torkat mos av Kolbeinn Karlsson och Dan Wergelius beskriver ensamhetens villkor på det erotiska området.

I en idéhistoriskt orienterad tillbakablick ser Staffan Kling på hur några diktare och filosofer förhållit sig till ensamheten och avslutar med en uppgörelse med sin egen situation, Lisa Modée beskriver vilka sanningar och osanningar som ligger gömda i ett familjefotografi och Björn Larsson bidrar med en novell som handlar om hur det mesta verkar tömmas på innehåll. I sin diktsvit beskriver Jonas Brun några grundläggande om­ständigheter i den bräckliga konstruktion som heter familjen. Ibland får saknaden efter den till vilken man talar ens tankar att vrida och vända sig, som för att kringgå en olöslig situation. Två tydliga exempel syns i detta nummer. Georg Büchners brev till bland andra fästmön Minna präg­las av en intensitet och impulsivitet som kan mäta sig med Strindbergs. Här ges de i översättning och med introduktion av Cathrine Ottosson. Stefan Hammarén, sin egen hovpoet, skriver fram ett minne av en ”Hon”, som också är ett du. Thomas Sjösvärd presenterar och kommenterar.

Hur ska vi förhålla oss till ensamheten? Beskriv den, använd den, låt den komma. Men mest av allt; akta dig för vi-känslan. Den gör så att dina mästerverk försämras och dina mest originella idéer går upp i rök.

Björn Larsson