STAFFAN KLING 1954 – 2024
/ BENGT JAHNSSON-WENNBERG, NICLAS ÖSTLIND, MATS PERSSON, MAGNUS RINGGREN, BERTIL SUNDSTEDT & HANS NILSSON AJANKI
DIKTER FRÅN NÅGON GÅNG MELLAN 1972 – 1975
/ STAFFAN KLING
MED RÖRTÅNGEN, ORDEN OCH MUSIKEN; OM BENGT ”CIDDEN” ANDERSSON
/ BO BJELVEHAMMAR
TRE DIKTER
/ BENGT ”CIDDEN” ANDERSSON
BERT PAPENFUSS
/ BJÖRN CEDERBERG
OM VI INTE ÄR ENSAMMA
/ EMIL SIEKKINEN
VALD FAMILJ – OM CHOSEN FAMILY, MINORITETSSKAP OCH DET LILLA LIVET
/ ARVIDA JUNI SVENSKE
FRÄMLINGAR ÖVER ALLT
/ NICLAS ÖSTLIND & PRANGTIP MAXIE GEISMAR
SAMMANVÄVDA HISTORIER; RAPPORT FRÅN VENEDIGBIENNALEN 2024
/ MAGNUS AF PETERSENS
MÅLAREN ELLINOR TAUBE
/ ELLINOR SKAGEGÅRD
MAZEPAS HÄST RÖR SIG STÄNDIGT GENOM KONSTHISTORIEN
/ ADAM KORPSKOG
TOLERANS OCH TILLIT
/ ANDERS BJÖRNSSON
För 47 år sedan startade några unga konstnärer och ”kulturarbetare” i Boden Hjärnstorm. Initiativtagaren och sammanhållande kraft var Staffan Kling.
Fram till detta nummer är det han som varit vår ansvarige utgivare. Det var ett tag sedan han själv deltog i det redaktionella arbetet. Ändå har han hela tiden funnits där, inte långt ifrån, i någons telefon strax före och efter redaktionsmötena, kommit med synpunkter, idéer och förslag, som det senaste, att till hösten borde vi satsa på ett renodlat essänummer! Inga dikter eller andra fristående konstnärliga bidrag skulle vara med. Sådant material fanns ju ändå inbäddade i essäerna. Själv skulle Staffan komma in med en av de längsta han någonsin skrivit, en om minne kontra glömska. Den var vi bekanta med. Staffan hade redan pratat om den här essän i flera år. Han beklagade att den inte blivit färdig till nr 156 tema minne som vi under våren höll på att färdigställa, men fick han bara sommaren på sig skulle den vara klar.
Nu blev det inte så. Staffan gick bort i början av juni. När vi städade ur hans lägenhet hittade vi inget som var färdigskrivet bland högarna med tidningsurklipp och handskrivna anteckningar.
Saker blir inte alltid som planerat. Nya saker dyker också upp. I samband med Staffans begravning i Boden fick vi ett kuvert med dikter Staffan skrivit mellan att han var arton och tjugo. En vän hade lånat dem några decennier tidigare för att se om han kunde tonsätta några av dem.
Det här blev alltså inget renodlat essänummer. Istället för den där stora essän som aldrig blev av har vi med några dikter skrivna ett par år innan Staffan 1977, endast tjugotvå år gammal, drog i gång Hjärnstorm.
