INNEHÅLL
NÅGRA DIKTER SKRIVNA 1972 – 1975
/STAFFAN KLING
DISKTRASOR MED TEXTMEDDELANDEN
/CHRISTER THEMPTANDER
OM JACQUES WERUP
/ BO BJELVEHAMMAR
BIBLIOTEKET
/ ULF PERSSON
ATT (SK)RIVA NER EN VÄGG
/ JONAS ASP
COLORADO BULLDOZER-ÖDELÄGGELSEN
/PER OLVMYR
MEFISTOFELESFIGUREN I GOETHES FAUST
/HELENA LOFT
UR DIKTSVITEN
MITT I/ MARTIN JONAS LOVE HALLBERG
OM MIKE KELLEY
/BJÖRN LARSSON
UTPLÅNINGENS SKIMMER
/ TIMO MENKE
OFÖRSVARLIGA TESER
/RISTO HOLOPAINEN
JAG ÄR INTE HÄR
/EDVARD DERKERT
I detta nummer publicerar vi andra halvan av förra årets essäprojekt. Vid sidan av de beställningar vi gjorde gick vi även ut med en öppen inbjudan om essäer skrivna på valfria teman. Mängden bidrag vi fick in var överväldigande och utgallringen blev synnerligen hård. Första delen av materialet ingick i nr 157 som var tänkt att bli ett extra tjockt dubbelnummer.
Men, som vi konstaterade i Hjärnkontoret till nr 157: saker blir inte alltid som planerat. Vår ansvarige utgivare och grundare Staffan Kling gick bort i början av sommaren 2024. Idén om ett renodlat essänummer hade kommit från honom. Tyvärr gick inte den text han lovat bidra med att färdigställa ur de pappershögar vi gick igenom när vi tömde hans lägenhet i Uppsala. Det var inte så förvånande. Staffan skrev lika gärna på insidan av uppsprättade kuvert och baksidan av räkningar som i kollegieblock. Den slutgiltiga versionen överfördes sedan till en gammal dator som saknade internetuppkoppling. Till redaktionen i Stockholm kom den på en datasticka nerlagd i ett vadderat kuvert.
Den bristande praktiska förmågan till trots: Staffan var ända ut i de rejält nikotinfärgade naglarna ämnad att vara redaktör. En mycket kompetent och originell sådan, ska tilläggas. Den beläsenhet han skaffade sig i litteratur, konst, filosofi och historia var driven av lust. Det som intresserade honom gick han på djupet med, vilket ledde till att han satt inne med stora kunskaper om Schopenhauer, men också om någon numera tämligen bortglömd amerikansk president från ett av artonhundratalets mer undanskymda årtionden. Hans goda minne och associationsförmåga tillät honom att koppla samman och hitta mönster mellan de mest skiftande ämnen. Tillsammans med humorn och formuleringsförmågan gjorde det honom väl lämpad att vara samlande kraft i en kulturtidskrift, särskilt i yngre år då han ännu inte hunnit slita ner hälsan.
Till slut fick vi ändå in något av Staffan. En samling ungdomsdikter hade blivit liggandes hos en av hans vänner, och nr 157 fick döpas om från Essäer till Essäer och några dikter 1.
Med denna bakgrundsförklaring avklarad: Välkomna till Essäer och några dikter 2!
Eftersom nr 157 och 160 från början var tänkta som en helhet, måste vi nämna minnestexterna om Staffan som finns sammanställda i inledningen av nr 157. De rekommenderas till dem som vill veta mer om honom och tidskriftens långa historia, eller vill ha en introduktion till de dikter av Staffan som inleder även detta nummer. Femtio år har gått sedan de skrevs, men den existentiella fjärranlängtan de via enkla men mångbottnade bilder förmedlar är tidlös. Via dem ges en djupare bild av tjugotvååringen som vi i fotografiet nedan ser ryggen av när han är på väg till konstutställningen vars programblad blev Hjärnstorms första nummer. Fotografiet är taget av Staffans ungdomsvän Hans Nilsson Ajanki, som även såg till att vi fick kuvertet med Staffans ungdomsdikter. Som bildtext föreslog Ajanki:
”Sommarens första dagar, Staffan på ingång, utställning på Almska skolan i Boden. Det är 70-tal, världen låg för våra fötter och alla dörrar var öppna.”
För Hjärnstorm fortsätter det faktiskt att vara just så, att alla dörrar är öppna. Med det vill vi hälsa våra läsare välkomna till ett nummer som, precis som Staffan brukade göra i sina telefonsamtal till redaktionsmedlemmar, rör sig fritt mellan skiftande ämnen.
