BELSEBUB PÅ BARRIKADERNA
/ FILIP LINDSTRÖM
HAR DU SETT DJÄVULEN?
/ JAN HOLMBERG
SIMONE WEIL OCH RÖTTERNA
/ DEBORA ELGEHOLM
PRECIS SOM JAG VILL
/ KENNET KLEMETS
ATT FÖRBLI DEMONBESATT I EN SENSORISK UTOPI
/ PETTER SPJUT
KLUVNA TUNGOR – ANTECKNINGAR FRÅN EN UPPVÄXT I BRUKSMILJÖ
/ ROBERTH MAIER ERICSSON
DJÄVULENS BÄSTA TRICK
/ KRISTOFFER LEANDOER
TRE FOLKSÄGNER
/ HELENA LOOFT
NÄR MAKTERNA UTMANAR MAKTEN
/ MARTIN KRISTENSON
HELVETET ÄR TOMT – DJÄVULENS VÄSEN I PETER KÖHLERS KONST
/ JOANNA PERSMAN
ALBERTUS PICTOR, KYRKANS SJÄL, WOLAND, MAMMAS ÄLSKARE OCH JAG
/ ROBERT ULVEDE
LUCIFER SOM LJUSETS BOTANIKER
/ ELISABET KEDZIORA
LIVSTID FÖR HELGERÅN: EN SMÄRRE BEKÄNNELSE
/ CARL ABRAHAMSSON
ANTIKRIST OCH LYCKOPARADOXEN
/ JOHAN CHRISTIANSSON DRAKE
VÄGEN TILL BEFRIELSE
/ RONNIT HASSON
FEM VERK AV SOPHI VEJRICH
SVORDOMAR FÅR ÄLSKAS – MEN INTE FÖR MYCKET
/ KRISTY BEERS FÄGERSTEN
DIABOLICAL FULLMOON MYSTICISM
/ JONAS ASP
BLOD
/ AGNES IVARSSON
ETT MAGISKT ARV
/ JENNY FARIDA THÅSTRÖM
HÖGMOD GÅR FÖRE FALL
/ KERSTIN LOENBERG
Fan, Satan, Belsebub, Hin håle, Lucifer, Mefistofeles, Antikrist, Gammal-Sjul, Mörkrets furste, Bockfoten, Den lede, Skam, Horn-Per, Gammel-Ersker, Attan, Håken …
Djävulen har många namn och han har genomgått förändringar och framträtt i olika skepnader under historiens gång. Det är inte helt lätt att reda ut hur det hela började – om det nu någonsin började, kanske har det alltid funnits och kommer alltid att finnas – men för att göra en lång historia kort så skulle man kunna säga att någon sorts fanskap uppstod för 2 500 år sedan, när den iranska zoroastrismen mötte judendomen och befäste idén om en konkret ond makt. Egentligen saknas en sådan i Gamla testamentet, där är det oftast Gud själv som sänder prövningar och straff, ibland med hjälp av någon av gudasönerna, som Anklagaren i Jobs bok. I Nya testamentet, däremot, finns många utsagor om en figur med olika namn och taktik, en Guds motståndare som frestar Jesus och har världen och människorna i sitt våld. Så småningom uppstod idén om Djävulen som en fallen ängel och under påverkan av antik mytologi kom han att i konsten och folktron förses med horn, svans och bockfot.
Så vem är han egentligen? Någon att vara rädd för, kämpa mot och undvika till varje pris? Eller en rebell och upprorsmakare, en drivkraft och inspiratör, en ljusbringare och ledsagare – kanske till och med en gammal vän, rolig äldre släkting eller spännande ny bekantskap som visar oss vilka vi verkligen är, hittar nya vägar och lyfter fram sidor av oss själva som vi inte riktigt har velat kännas vid? Det är i alla fall den sympatiska Djävulen vi har velat fokusera på i det här numret av Hjärnstorm; vi hedrar honom med ett dubbelnummer och vi bortser från de svenska stavningsreglerna och skriver Djävulen med stort D, för att det inte ska råda någon tvekan om vem som är vår huvudperson. Några skribenter har ändå valt att behålla det lilla d:et och det har vi inte satt oss emot; alla får göra som de vill, det är en viktig utgångspunkt i de här sammanhangen, eller, som en annan djävulssympatisör, Aleister Crowley, har uttryckt det: ”Do what thou wilt shall be the whole of the Law.”
I Rolling Stones berömda låt från 1968 – den som har givit namn åt det här temanumret – talas det inte om ondska som begrepp. Där är Djävulen en belevad herre med stil och smak, någon som har varit med lite här och var då det begav sig: när Jesus stod inför Pilatus, när ryska revolutionen bröt ut, när jordens kungar och drottningar slogs om sina olika gudar – då var han där, Den lede, och han verkar ha varit på gott humör. Han säger att ”every cop is a criminal, and all the sinners saints”, och ber mänskligheten gissa vad han egentligen heter. Varför då, kan man undra? Spelar det någon roll? Han har ju redan så många namn? Hur som helst så vill vi i detta nummer av Hjärnstorm bidra med några ledtrådar, pusselbitar och förslag – varsågoda, vi hoppas att ni kan tänka er att möta vår huvudperson i Rolling Stones anda, med ”some courtesy, some sympathy, and some taste”.
Redaktionen
