INNEHÅLL:
Hjärnkontor
VENEDIGBIENNALENS PAVILJONGER – NATIONALISMEN I EUROPA OCH DESS SIGNALBYGGNADER
/ Björn Larsson
SAMTAL MELLAN IVAN GRUBANOV OCH BJÖRN LARSSON APRIL 2016
/ översättning från engelska: Anna Qvist
ANTECKNINGAR OM PETER JOHANSSON OCH DET HELIGA LANDET
/ Bo Bjelvehammar
HUR SER EN ASTRID UT?
/ Astrid Trotzig
ATT GÅ ÖVER GRÄNSEN
/ Margareta Klingberg
ATT GÅ ÖVER GRÄNSEN – – BILDBILAGA
/ Margareta Klingberg
GRÄNSER: ETT AFRIKANSKT PERSPEKTIV
/ Alex Nderitu
E.M CIORAN: PESSIMISM OCH FASCISM
/ David Brolin
UR HISTORIA OCH UTOPI
/ E M Cioran, översättning: Jon Milos
SKÖNHETEN OCH ODJURET – SKRÄCK, SEX OCH ROMANTIK I TRÄSKET
/ Edvart Derkert
MAKSIM HARETSKI (1893 – 1938)
/ Nastassia Varashylina
RYSSEN
/ Maksim Haretski, översättning från belarusiska: Nastassia Varashylina. Bearbetning: Elias Kvarnbäck
UNABOMBAREN OCH DEN TOTALA ALIENATIONEN
/ Kaj Landberg
OMSLAG: Serbiska paviljongen i Giardini, augusti 2015 av Björn Larsson
Hjärnkontor
Kanske har du någon gång fastnat i en kartbok (eller i en karttjänst på nätet) och inte kunnat slita dig? Du hade som avsikt att leta efter en särskild stad, men landskapets växlande karaktär har förfört dig och tagit dig med längs floder, över oceaner, och kontinenter. Nationsgränser passeras friktionsfritt – som att de inte fanns, men gränslösheten du upplever är en illusion. En del gränser följer en bergskedja eller en flod och är väldigt snirkliga. Andra är raka och dragna med linjal, men de är alla politiska. De är en del av vår verklighetsuppfattning, och vår omvärldsanalys när vi snålt och misstänksamt sneglar ut över vattnet.
Många debatter och nyhetsinslag idag tar avstamp i nationalstatens lagar och kultur. Frågor om medborgarskap, kön, kultur, sexualitet, arbetstillfällen, livsmedel – det händer allt som oftast att debattörerna går in i sina frågeställningar i avsikt att diskutera människors problem och valmöjligheter, men hux flux så är det istället den politiska enhetens (statens, regionens, landskapets, kommunens) kultur, värderingar och lagstiftning som avhandlas. Så gör vi inte här, säger någon. Vi borde göra som de, säger någon annan. Tyskland är ett Sverige för vuxna säger en tredje. Så snart ett ställningstagande ska manifesteras använder sig debattören av storheten nationalstaten. Två, tre, fyrahundra år efter det att nationerna skapades har deras status som det slutgiltiga argumentet, den slutgiltiga storheten, blivit starkare än något annat. Men när idékomplexen nation, region eller landskap används som slagträ blir förenklingarna våldsamma.
Det finns en genomgående formulering hos de politiska organisationer som företräder nationalism och nationalistisk extremism påpekar socialantropologen Ernest Gellner. Det är samma myt som återkommer hos alla totalitära doktriner. Myten handlar om ett återvändande till ett ursprungligt idealtillstånd (eller en ideologi) där de geografiska områden som nationalstaten omfattar enbart befolkas av vissa utvalda. Den genuina staten bör ha en lång historia, gärna med en frihetssträvande och heroisk upphovsman, men de flesta länder har, som Gellner också visar, inte det. De olika etniska gruppernas värderingar, de olika stammarnas kultur, de enskilda människornas värderingar hamnar i kläm när konstruktionen staten uppfattas som den enda giltiga spelplanen. Resten är marknadsföring och mytbildning.
Vad var det som gick snett när nationalstaterna skapades, upprätthölls och manifesterades? Hjärnstorm har tagit en titt. Björn Larsson skriver om de nationella paviljongerna på konstbiennalen i Venedig – om deras ideologiska ursprung och hur det oundvikligen påverkar konsten som visas. Ivan Grubanov intervjuas om sitt verk United Dead Nations som visades i den Serbiska paviljongen på Venedigbiennalen 2015, och som problematiserar nationen som idé. Bo Bjelvehammar tar sig an konstnären Peter Johansson som under hela sin karriär, med hjälp av knätofs-emblem och dalahäst-symboler gisslat en egenrättfärdig hembygds förfall och en svensk identitet på villovägar. Nastassia Varashylina presenterar den belarusiske författaren Maksim Haretski och nyöversätter Ryssen – hans mest kända novell, som behandlar nationalismen på det personliga planet. ”Du passar inte in här” ryter en bekant till Astrid Trotzig, trots att de varit grannar ett helt liv, men hur ska då en svensk egentligen se ut? Margareta Klingberg reser runt i Europa, möter flyende från krigets Syrien, fotograferar gränsövergångarna från båda hållen och konstaterar att gränserna har janusansikten. Alex Nderitu skriver om kolonisatörernas gränsdragningar i Afrika – om hur det gick till när grupper som på grund av språkliga band, etniska identiteter, religiösa samhörigheter borde ha hållits ihop klövs på mitten, och tvärtom.
David Brolin porträtterar den rumänskfranske filosofen E. M. Cioran, en av förgrundsgestalterna inom den pessimistiska skolan. Vi får också i korthet följa Ciorans filosofiska praktik i ett utdrag från en av hans skrifter. Under mellankrigstiden beundrade Cioran både Hitler och Mussolini. Istället för att be om ursäkt för att han i ungdomen kunde gå så fel, så låter han oss i Historia och Utopi från 1960 förstå de tankemönster som ledde honom dit. Även Edvard Derkert beger sig ut i undermedveten terräng. I sin essä om kärlekstörstande monster går han bokstavligen till botten med våtmarken som populärkulturell biotop för hjärnspöken. Till sist den extreme fritänkaren: ”Una-bombaren” Ted Kaczynski skickade, under nästan tjugo års tid, bomber till universitet och dataföretag som ett uttryck för sin teknikfientlighet. Kaczynski var redan från början ett ungdomligt geni – han fick börja på Harvard som 16-åring och var professor vid 24 – men hoppade av den akademiska banan och bosatte sig en i stuga i skogen. Kaj Landberg berättar om terroristen vars civilisationskritiska texter tas på allvar av såväl filosofer som framstående företagsledare.
Redaktionen
Medverkande
E M CIORAN
ASTRID TROTZIG
ALEX NDERITU
BO BJELVEHAMMAR
PETER JOHANSSON
NASTASSIA VARASHYLINA
DAVID BROLIN
EDVARD DERKERT
BJÖRN LARSSON
IVAN GRUBANOV
KAJ LANDBERG
THEODORE KACZYNSKI
MARGARETA KLINGBERG
MAXIM HARETSKI
