Efter skyfallet
Efter det nattliga skyfallet
öppnade jag fönstret
för att andas ur morgonens
oändliga reservoar
Andaktsfull och naken
deltog jag i jordens
välförtjänta svalka
Förmodligen hände detta
I mitten av juli
då trädens lövverk
skuggar fönstren
då järnvägsstationerna fylls
Utav resande
och då nätterna täcks
av fågelsvärmar
(Dikten är tonsatt av Hans Nilsson Ajanki)
Folkets park
Mellan träden i dungen,
mot den ljusa sommarkvällshimlen
stiger
spelautomaternas rassel,
alla karusellernas
tjutande, skrikande, skrattande
passagerare
och illamåendets rytmiska
strupljud
bakom herrtoaletten.
Framemot morgonen,
i den sällsamma tystnad
som följer på en fest,
när träd och telefonstolpar
kastar långa skuggor över landskapet
och dess övergivnia
lotteristånd,
vandrar
melankolin och bakruset
hand i hand,
barfota i gräset.
Den efterlängtade svalkan
hittar man i sjön:
närbelägen och blå
mot de solbelysta bergen.
Identitet
Ibland, i slummern,
när jag är på väg att somna,
inblillar jag mig
att jag inte längre lever.
Då hör jag fågehjärtat,
ett tunt och eteriskt ljud
mellan inner och yttervägg,
och tillfullo förstår jag
min identitet,
den rätta,
den sanna:
Huset som,
med väggarna runtomkring mig,
i stora stövlar
står stadigt till knäna i jorden.
Änglar och fladdermöss
Änglar och fladdermöss
vad har de gemensamt?
Kanske vingslagen
vi ensamma,
var och en för sig,
kan höra i natten.
Juninatt
En av dessa fantastiska
juninätter,
cyklade jag
nedför backen,
in under viadukten
och rakt in i den stora
solen.
Solen som aldrig vill gå ner.
Vatten
Att hälla vatten,
klart skimrande vatten
ur en kruka av lera
är en bild utan slut.
Vatten som evighet
som flöde i tröttheten
utan gränser i vårkvällen
är en döds tro på livet.
Vattnet i slummern
då yrsel är lösenordet
krossar krukan
med ett revolverskott.