OM SKYMDA SIKTLINJER OCH SKYDDANDE SKOG, ELLER: RAPPORTER FRÅN ISMANTORPS BORG
/ MARIA JONSSON
OM DEN STÖRSTA BESTEN
/ HENNING REHNSTRÖM RING
OM DRAMATISKA TEATERNS BRAND OCH RUINER / ANNA BRODOW INZAINA
OM SPÅR EFTER RÄKNEBITRÄDEN, ELLER: LUFTEN EJ GENOMSKINLIG
/ JENNY ÅKERLUND
OM TELEFONTRÅDAR, ELLER: VY AV LUFTEN I STOCKHOLM / TORA KIRCHMEIER
OM RASTENS OMFÅNG / INGER ANDERSSON
OM MÄN I HEMMILJÖ OMGIVNA AV BLOMMOR / MALIN PETER
OM MIKROHISTORIER
/ MAGNUS BÄRTÅS & ANDREJ SLÁVIK
OM MÖRKA RUM OCH AVLÄGSNA STJÄRNOR / KRYSTALLIA SAKELLARIOU
OM DEN GENERISKA BASKETSKOFORMEN OCH DESS OLIKA BUDSKAP
/ BJÖRN LARSSON
OM ATT SAMTALA MED MITT ARV-ARKIV / SOROOR NOTASH
OM ETT FÖRFLUTET / NADINE BYRNE
OM STADENS GLÖMSKA, ELLER:
NÄR DET FANNS SKEPPSVARV I GÖTEBORG / ELIN ROUMELIOTOU
OM ATT UTGRÄVA EN FLYGPLATS / PETER NORRMAN
OM GROVSOPRUMMET SOM ARKIV OCH VERKTYGSLÅDA / HANNA WERNING
Hjärnkontor
Att förena konstnärliga och historiografiska praktiker och skapa hybridformer mellan dessa var själva grundtanken bakom den fristående kursen ”Mikrohistorier: från arkiv till offentlighet” på Konstfack, som använde sig av expositionens form för att dela processer och resultat. I detta nummer av Hjärnstorm har vi lämnat expositionerna från kursen därhän och får istället ta del av tretton självständiga projekt som har utformats för det analoga tidskriftsformatet. Just mångfalden av praktiker och angreppssätt blir tydlig i detta axplock från de fyra omgångarna av kursen (2019–2023). Bildkonstnärer, formgivare, författare, arkivarier, historiker, kulturvetare – kursdeltagarna företrädde ett brett spektrum av erfarenheter men förenades också av en grundläggande metod: att börja i detaljen, utgå från ett föremål, en bild, en händelse eller en plats och sedan försöka begripa vad denna detalj bär på och kan ge upphov till. Av alla de fantastiska ”närstudier” som uppstod under kursens gång är detta alltså ett urval som har vidareutvecklats just för detta sammanhang.
Kursen, i sin tur, byggde på det konstnärliga forskningsprojektet Microhistories som pågick under tre år (2013–2015) och drevs i samarbete mellan oss undertecknade. Redan här framhöll vi mikrohistorien, inte som egen deldisciplin eller ett självständigt forskningsfält, utan istället som ett underliggande förhållningssätt, lika svåravgränsat som mångsidigt. I projektet fokuserade vi på videoessän och dess föregångare inom essäfilmen som den konstnärliga form där en gemensam zon kunde upprättas med historiografin. Videoessän har också teoretiserats på ett intressant sätt – bland annat av Trin T. Min-ha, Nora M. Alter och Laura Rascaroli – i förhållande till den litterära essän, men även till vetenskapliga fält som exempelvis antropologin. Inom kursen fortsatte essäformen spela en central roll, vilket återspeglas i flera av bidragen. Ett konstnärligt verk – exempelvis en dikt – ”handlar” inte om ett ämne utan framställer ämnet på ett performativt och stipulativt sätt; dikten vädjar till våra minnen, våra erfarenheter och vår sinnlighet, den vill få ”ämnet” att genomströmma oss. Essän strävar efter att förena en sådan performativitet med ett moment av reflektion, men också med vad vi kan benämna fakticitet – en förankring i verkligheten, i källor utanför texten. Alla bidragen rör sig på ett intressant och ibland oförutsägbart sätt längs denna skala mellan performativitet och fakticitet. Samtidigt aktualiserar de en rad frågor och begrepp som har att göra med förhållandet mellan död och levande historia, med vittnesmålet, överlämnandet, minnet, hågkomsten, glömskan, varaktigheten…
De båda utställningar på Konstfack (16–24 september 2021 och 16–23 augusti 2023) där många av projekten från kursen visades bjöd på en stor bredd av uttryck: visuell essä, fotografi, objekt, installation, måleri, teckning, text, film, ljud. Det krävdes en omsorg i undersökandet av alla dessa detaljer och fragment, skärvor som kan fungera som prismor för vår blick på historien. Samma omsorg återfinner vi i bidragen till detta nummer av Hjärnstorm. Som gästredaktörer är vi glada att återse dem i tidskriftens varaktigare form.
Magnus Bärtås & Andrej Slávik
