Om konstnären Theodor Forsbeck
/ Susanna Slöör
Om Lady Dahmer var sentimental. Dikt
/ Jana Paegle
En ikon för vår tid? Malevitjs svarta kvadrat
/ Edvard Derkert
Dikter
/ Alice Máselníková
Georg Brandes gör Nietzsche
till modefilosof
/ David Brolin
Drömsekvenser. Prosalyrik
/ Anders Björnsson
Konstnären Francis Alÿs
/ Christian Chambert
Himmel och Citron. Rapport från Cité internationale des Arts i Paris
/ Gunilla Samberg
Dekanhuset, 2020. Novell
/ Mariam Naraghi
Om den österländska och västerländska draken
/ Eva Teorell
What if… Ett stycke musik med ord
/ Charlie & James Wine
AI och konst
/ Ulf Persson
HJÄRNKONTOR
I detta dubbelnummer plockar vi fritt bland det som intresserar oss, ur historien såväl som det förbiflimrande nuet. Vi avslutar med något så dagsaktuellt som funderingar runt AI och konst av matematikern Ulf Persson. Men börjar gör vi med konstnären Theodor Forsbeck, vars teckningar och målningar verkar öppna för alla upptänkliga och oförutsebara infall. Ändå hålls de samman av något som inte helt och hållet går att ringa in, men som väl är Forsbeck själv, fullt upptagen av bilden han håller på med. Med sin text om Forsbeck öppnar Susanna Slöör dörren till hans oeuvre på över tusen verk. Vi har låtit några av hans målningar sträcka ut sig över ett extra antal sidor, i gott hopp om att hans konstnärskap ska stanna kvar längre än han själv gjorde.
Forsbecks bilder är – relativt sett – nyss avslutade. På sätt och vis kan man också säga det om tvillingarna Charlie och James Wines gemensamma stycke, som uruppfördes 1986 på Corcoran Gallery of Art i Washington DC. James stod för orden medan Charlie hade komponerat musiken under handledning av sin mentor Leonard Bernstein. Nu, många år efter Charlies bortgång, har James via ett orkestreringsprogram gett stycket ett utförande det inte fanns möjligheter till när det begav sig. Tillsammans med en introduktion av James samt en QR-kod som gör det möjligt att ta del av musiken, publicerar vi här styckets text, som även är poesi i egen rätt, ett av flera rent skönlitterära bidrag i detta nummer.
Ett annat är Jana Paegles bildrika och vad vi förstår kontrafaktiska dikt om årets bloggare 2012, Lady Dahmer.
Höggradigt visuella är också Anders Björnssons Drömsekvenser. Trots sin tyngd och jordbundenhet rör sig den lyriska kortprosan lätt och vindlande, något som förstärks av de två associativa kollagen gjorda för dem av Magnus Ljungdahl.
Även Alice Máselníkovás bidrag har något försjunket och drömskt över sig. Det gäller kanske främst teckningarnas förtätade och samtidigt undflyende karaktär. Dikterna har också något annat, en rörelse uppåt mot ett transcendent och avklarnat perspektiv. Även om de rent bildmässigt gärna vänder sig neråt, exempelvis när de resonerar med blåbär och nergrävda blomfrön om existentiella ting.
Mariam Naraghis textstycke närmar sig också det rent existentiella, växlar perspektiv mellan skolbarnets i en viss ålder och någons som långt senare i vuxen ålder undervisar lågstadieelever i just den åldern, då de sedan decennier traditionsenligt gör ett besök på stadens fredsmuseum.
Tätt in på det personliga lägger sig också Gunillas Sambergs text då hon under sin vistelse vid Cité internationale des Arts i Paris försöker ge en bild av hur hon uppfattar sin ukrainske kollegas konstnärliga bearbetning av vad som sker i hans hemland.
Den politiska dimensionen är mycket tydlig även i Francis Alÿs arbeten, något som Christian Chambert redogör för utifrån de verk konstnären visade på Venedigbiennalen 2021.
Så har vi David Brolins essä om det komplexa förhållandet mellan Georg Brandes och Friedrich Nietzsche. Brandes spelar en avgörande roll för Nietzsches breda genombrott i Norden, men är långt ifrån okänslig i förhållande till dennes mörkare sidor, exempelvis hans misogyni och antisemitism.
Och apropå mörkt, så har Kazemir Malevitj målning Svart kvadrat på vit botten röntgats. Vad man fann under ytan vill vi inte spoila redan här, men det och mycket annat får man reda på i Edvard Derkerts En ikon för vår tid.
