UR SERIEN PÅ EGEN RISK
/ CHRISTER THEMPTANDER
DET RÖDA HUSET
/ KJELL ASKILDSEN
OM KJELL ASKILDSEN
/ ANDERS BJÖRNSSON
HELVÍTIS FOKKING FOKK.
ÄR DET ÄNNU VÄRRE I EUROPA?
OM GNÄLL
/ JONATAN HABIB ENGQVIST &
LARS ERIK HJERTSTRÖM LAPPALAINEN
GRANDIOSA FANTASIER
/ MARIA BACKMAN
KONSTBEGREPPET ENLIGT TOLSTOJ
/ ULF PERSSON
IF YOU CAN’T COME IN SMILES AS YOU GO BY JÅRG GEISMAR IN MEMORIAM
/ NICLAS ÖSTLIND
MAXIE PRANGTIP GEISMAR
ATT FORMGE EN HÄNDELSE
/ KARIN HÄLL
EN STÄDNING
/ ANNA QVIST
J EMIL KLÉEN – NÅGRA ANTECKNINGAR
/ BO BJELVEHAMMAR
WILLAM BURROUGHS I TANGER
/ GUNILLA KARSTEN
MORGAN PARKER: BANBRYTANDE POET MED POLITISK KRAFT
/ LEENA DIXON
DIKTER
/ MORGAN PARKER
SNEDRES
/ PÄR HANSSON
DARLING, GRÅTT
/ ANNA STINA REHNSTRÖM
ANNA STINA REHNSTRÖM IN MEMORIAM
/ MAGNUS JACOBSSON
DÖDENS TRÄDGÅRDAR
/ LOLO FUNCK ANDERSSON
DAG(AN)TECKNINGAR
/ MONICA FUNCK
OM MÅTTFULLHET OCH KÄNSLOUTLEVELSE / ERIK BRANDT
PARKEN
/ BENGT JAHNSSON-WENNBERG
ELSA VON FREYTAG LORINGHOVEN / HON ÄR FRAMTIDEN
/ EDVARD DERKERT
HJÄRNKONTOR
Vi inleder med en av Kjell Askildsen, en av de verkligt betydande inom norsk litteratur. För den lyhörda överföringen till svenska står Anders Björnsson, som också skrivit den efterföljande introduktionen, både initierad och personligt hållen.
Det kan man också säga om Bo Bjelvehammars text om Emil Kléen, tidigt bortgången. På så vis förblev han en evigt ung, som senare omnämns i Strindbergs och Hjalmar Söderbergs romaner.
Någon som är ung just nu är den afroamerikanska poeten Morgan Parker. Leena Dixon beskriver Parkers förmåga att förena politiska iakttagelser med skildringar av det privata.
En gemensam nämnare mellan de många olika litterära bidragen i detta nummer skulle kunna vara intresset för det visuella. I såväl Askildsens novell som i Pär Hanssons leds berättelsen framåt via bilder. Om det ändå finns en slags handling hos både Hansson och Askildsen, så kan Anna Qvists prosalyriska ”En städning”, snarast beskrivas som ett försök att sortera fram en sådan ur upphittade anteckningar.
Intresset för det visuella lyser på olika sätt igenom i textbidragen från Monica Funck, Karin Häll, Maria Backman, Bengt Jahnsson-Wennberg och Anna Stina Rehnström, alla framför allt verksamma som konstnärer. Rehnström som efter en kort tids sjukdom gick bort under arbetet med detta nummer, ägnas också ett vänporträtt av Magnus Jacobsson, även han konstnär, men framför allt verksam som kritiker och författare.
Och så har vi konstnärer som medverkar med bilder på egna villkor, som Christer Themptander och Lollo Funck Andersson. Eller i artiklar, som Jean-Baptiste Santerre, Anna Wessman, Eustache Le Sueur, Ilja Repin, Guerrilla Girls och El Greco.
Vi gör även ett besök på Venedigbiennalen 2019 via sju intervjuer utförda av Niclas Östlind och Maxie Prangtip Geismar. Initiativet till dem kom från Prangtips make Jårg Geismar, som skulle medverkat vid genomförandet av dem. Så blev det inte. Jårg avled några månader före biennalens öppnande, men Östlind och Prangtip bestämde sig för att ändå genomföra intervjuprojektet. Det blev för dem ett sätt att hedra Geismars långa konstnärskap, som ofta hade en öppen prägel och inbegrep samarbeten.
Vad är konsten? Det är både titeln och huvudfrågan iTolstojs långa essäbok från 1898. Ulf Persson går igenom den. Erik Brandt försöker reda ut hur franskklassicismen tar sig an samma fråga. Jonatan Habib Engqvist och Lars Erik Hjertström Lappalainen är mer praktiskt inriktade och menar att gnället som genre med fördel kan ersätta elegin. Varför ägna sig åt upphöjd klagan när man kan få ut mycket mer via ohämmat gnäll?
William Burroughs prosa är varken upphöjd eller hämmad. För vidare information om honom hänvisar vi till Gunilla Karsten, som rest, både i hans böcker och till Tanger där Borroughs under en lång period vistades.
Reste gjorde också baronessan Elsa von Freytag Loringhoven, född Plötz 1874 i Pommern och död 1927 i Paris. Fram tills nyligen har hon inte blivit ihågkommen som hon förtjänar, vare sig i New Yorks eller Paris konstliv, där hon var ett udda och på alla sätt märkbart inslag. Edvard Derkert har gått igenom hennes brokiga liv och konst. Det ledde till numrets längsta och slingrigaste essä. Som vi avslutar med.
