Samtal mellan Ánne Márjá Guttorm och Neeta Inari Jääskö
Text och transkribering av Sigbjørn Skåden.
2017-05-20
De senaste åren har debatten om vem som får definieras som same hårdnat i Finland.
Antalet ansökningar om att bli upptagen i det finska Sametingets röstlängd har ökat radikalt
och Sametinget har avslagit en rad ansökningar.
Inför det finska sametingsvalet i oktober 2015 valde ungefär 200 av de avvisade ansökande
att överklaga Sametingets beslut till Högsta domstolen i Finland och i september 2015
beslutade Högsta domstolen att ge 93 av kärande rätt i sina överklaganden, och därmed
uppta dem i Sametingets röstlängd mot Sametingets vilja. Beslutet har väckt ilska bland
samer i Finland och drygt ett och ett halvt år senare är ämnet fortfarande brännande aktuellt
i Sápmi.
I december förra året lämnade Samelandspartiets ledare Per-Olov Nutti in en överklagan till
Länstyrelsen på hela den samiska röstlängden i Sverige, något som lett till en stor debatt
bland samer på svensk sida. Frågan om vem som är same kan tyckas småaktig när det
kommer till identitet, men då rättigheter ska fördelas och det samiska folket ska
representeras i förhandlingar med ett majoritetssamhälle blir saken genast mer komplex.
***
Detta är en transkribering och översättning av ett samtal mellan Ánne Márjá Guttorm och
Neeta Inari Jääskö som den samiskspråkiga podcasten Sis-Finnmárkku syndroma publicerade
strax efter händelserna i Finland i oktober 2015.
***
Ánne Márjá Guttorm Graven: Kan du börja med att berätta lite om vem du är, det är inte
säkert alla lyssnare känner till dig så bra?
Neeta Inari Jääskö: Ja, mitt namn är alltså Neeta Inari Jääskö. Jag kommer från Enare på
finska sidan av Sápmi. Jag har både enaresamisk och östsamisk bakgrund och har länge varit
aktiv i samepolitiskt arbete här på finska sidan, såväl som mellan länderna. Nu är
jag här för att berätta om, och försöka förklara, striden kring den samiska definitionsfrågan
som har varit aktuell i Finland den senaste tiden.
ÁMGG: Jag som är från den norska sidan har försökt förstå den här definitionsstriden
bland samer i Finland, och det har inte alltid varit så lätt. Jag tror vi samer i de andra
länderna har svårt för att förstå vad saken handlar om och varför den är kontroversiell.
Grunden till stridigheterna är alltså att en grupp människor som har fått avslag från finska
Sametingets röstlängd, har tagit saken till finska Högsta Domstolen i Finland. Nyligen har Högsta Domstolen beslutat att dessa ska få komma in i Sametingets röstlängd, mot Sametingets egen önskan. Kan du försöka förklara lite från början vad detta är för konflikt, så att samer i de andra länderna kan förstå?
NIJ: Ja, hur ska man börja? Grundläget för stridigheterna går egentligen långt tillbaka i
tiden, även om det är nu på sistone som det verkligen har tagit fyr. Det börjar
på nåt vis med det finska Sametingets definition av vem som är same och därför kan få rösta i sametingsvalet i Finland. Där slås det fast att en same är den som har åtminstone en förälders förälder som är uppvuxen med samiska som hemspråk, och som själv känner sig som same. Som tillägg har den finska Sametingslagen, som självklart är utformad och bestämd i finska riksdagen, den säregenheten att den har en väldigt konstig paragraf. Paragrafen säger att man också räknas som same om man har en förfader, hur långt som helst tillbaka i tiden, som är same. Denne blev registrerad i gamla skatteregistren som ”skattlapp”. Det kunde vara
en person som såg sig vara verksam i en så kallat ”lapsk” näring, såsom jägare, fiskare,
renskötare eller andra utmarksnäringar. Detta är ett gammalt skattesystem som
härstammar från tiden under svenska kronan, och på den tiden bodde många sorters
människor här i norra Finland. De flesta var nog samer, men här bodde också finländare och andra nationaliteter som även de jobbade i utmarksnäringar. *
Och striden börjar där; med att samerna från början inte har godtagit denna paragraf i Sametingslagen, just eftersom dessa gamla skatteregistreringarna inte förtecknade någons etnicitet eller kultur. De registrerade bara vilken näring den enskilda arbetade i. Därför är det omöjligt att utifrån dessa register att identifiera någons etniska ursprung. Den andra invändningen är dessutom att registren går många hundra år tillbaka i tiden. Även att själv om någons förfader för många hundra år sedan möjligtvis var same, så ska Sametingets röstlängd
reflektera den levande samiska kulturen som finns idag, och de släkterna som har varit en
del av det samiska samhället fram till moderna tid.
Situationen har varit så att även om vi har haft denna paragraf i Sametingslagen så har
den tills nu inte varit grundlag och därför inte kunnat godkänna särskilt många i
Sametingets röstlängd, även om några självklart har försökt. Hittills har denna
”skattlapparagraf” tolkats så att man ändå inte kan hämta upplysningar längre
tillbaka i tid än det som möjliggörs av nämnda språkkriterium, alltså att åtminstone en av
dina förälders förälder har talat samiska hemma. Men detta ändrades dock år 2011,
då fyra personer godkändes till röstlängden mot Sametingets vilja. De tog saken
till Högsta Domstolen i Finland och vann saken där med bakgrund av ”skattlapparagrafen”.
Efter detta domslut uppstod ett annat samtalsklimat kring samiska frågor i norra
Finland. Ett påstående som också var på tal under tidigt 90-tal, då Sametingslagen
blev beslutat och Sametinget grundat, kom upp till ytan igen. Påståendet sade nämligen att samerna inte är någon ursprungsbefolkning i någon del av Finland, eftersom det alltid funnits i dessa trakter så kallade ”lappalaiset” (”lappländeror”). ”Lappalaiset” är en term som kommer från dessa gamla skatteregister och som många i norra Finland kallat, och kallar, sig själva. Det
ska dock tilläggas att också samer mycket länge blev kallade så i Finland, ända fram till 1960-talet. Därför blir termernas betydelse, och vilka det gäller, otydligt och allt blir en smörja och röra. Hur som helst var det bland annat med stöd av denna grundlag som några grupper av de som i dag definierar sig som ”lappalaiset” gjorde kraftigt motstånd mot etableringen av Sametinget på 90-talet. De menade att det var ”lappalaiset”, alltså de själva, som var den ursprungliga befolkningen i norra Finland och att de som i dag kallas samer kommit senare från Sverige eller Norge. Detta därför att det bara är i moderna tid det har varit talat om samer, medan ”lappalaiset” har funnits så länga man kan minnas/vet.
ÁMGG: Men vad är det nu som hänt, varför är det så många som just på senare tid har
överklagat sina avvisade röstlängdsaker in för Högsta Domstolen?
NIJ: Så som jag förstår det är detta något som kommit upp igen som en följd av
det ändrade samtalsklimatet sen 2011. Många i norra Finland har börjat tala om att det på något vis finns en sorts gammal bortglömd samisk grupp och man talar om vilka som skulle kunna räknas till den kan vara. Utifrån detta har de som menar sig tillhöra denna grupps efterkommande ättlingar hävdat sin rätt till att tillhöra Sametingets röstlängd, för att deras förfäder möjligen talade samiska för två hundra år sedan. Från denna ståndpunkt har snöbollen börjat rulla, och som en del av det förändrade samtalsklimat har lett till att vi fått en grupp som kallar sig ”de statuslösa samerna”.
De statuslösa samerna menar sig vara samer som lever samiska liv, men som av någon anledning inte godkänns som samer av Sametinget. De har de senaste åren börjat
organisera sig och på så vis hamnat i strid med Sametingetmyndigheten, eftersom Sametinget
inte vill godkänna dem till röstlängden. Vad som komplicerar det hela ytterligare är att det till dessa organisationerna av statuslösa samer, som på 90-talet gjorde motstånd mot grundandet av Sametinget, har börjat strömma in. Många av dessa är rena finnländare sedan generationer tillbaka, ättlingar till nybyggare, som aldrig tidigare har identifierat sig
som annat än finnar, men som nu plötsligt tillhör en grupp av statuslösa samer.
Dessa organisationer har de senaste åren varit effektiva i sin lobbyverksamhet mot
finska myndigheter. De har lyckats skapa en bild av att det finns en undertryckt
samisk grupp som de tillhör, en grupp som Sametinget, (vilket enligt dem styrs av nån sorts rasistisk samisk elit), har bidragit till att undertrycka. Man kan säga att den största förändringen de senaste åren är att begreppet ”de statuslösa samerna” har fötts, och att det nu av somliga används för att undergräva Sametingets legitimitet.
ÁMGG: Men på grund av det historiska förtrycket av samer är det ju också här på den norska
sidan många samer som kanske först inte förrän i i vuxen ålder får veta att de har samisk
släkt. Först då börjar de bygga sig en samisk identitet, blir medvetna och börjar ta tillbaka sitt samiska arv. Och på norska sidan vill jag säga att vi är rätt inkluderande mot dessa ”nya” samer. Kanske är det därför som den här saken är svår att förstå, eftersom för rätt många här hos oss tänker nog att dessa är samer, som vi på norska sidan inkluderar, som exkluderas på finska sidan.
NIJ: Jo, i grunden tänker jag också så, att man ska vara inkluderande och om det nu skulle
råka komma några få in i röstlängden som kanske inte är samer, så skulle inte det vara någon katastrof. Personligen rör det inte mig inte ett skit. Problemet uppstår emellertid när gruppen av ”statuslösa samer”, som vill räknas som samer och vill in i röstlängden, blandas samman med människor som jobbar för att undergräva, nu också tydligen från insidan, Sametinget och dess arbete för att godkännas som urfolk i Finland.
Så har vi också de principiella aspekterna. Hur Högsta Domstolen i Finland tolkar Sametingslagen och hur lite de har brytt sig om Sametingets syn på saken. I praktiken verkar det som att Sametingslagen inte ens spelat någon roll i många
av Högsta domstolens saksavgöranden. Folk har blivit godkända som samer och fått
inträde till röstlängden på rätt konstiga bevekelsegrunder. Till exempel har några av de argumenterat för att de är samer för att de brukar plocka hjortron, eller att de bott hela sina liv i norr och känner stark anknytning till regionen, eller för att de som barn har haft skaller (vinterskor gjorda av renhud). Och många av dessa typer av ”identitetsmarkörer” har passerat rakt genom Högsta Domstolen. Detta är argumenten för samisk tillhörighet som inte finns
någonstans i Sametingslagen, och inte heller någon annanstans för den delen. Ändå har Högsta
Domstolen beslutat sig för att tvinga Sametinget att ta in flertalet personer med dessa argument in i röstlängden. Det utgör ett principiellt problem därför att ett sådant beslut från Högsta Domstolen fråntar samerna själva rätten till att definiera vad det är att vara same. Det är ett överförmynderi emot samer som är svårt att godta. Saken handlar inte, så som många tror, om att det samiska samhället på finska sidan är så exkluderande. Jag skulle vilja säga att det samiska samhället i Finland är rätt öppet för andra än bara samer, och att de som vill ta del av det samiska samhällslivet har möjlighet till det. Det finns hur många exempell som
helst på finnar och andra icke-samer som engagerar sig i det samiska samhället, jättebra
folk som gör ett viktigt jobb för den samiska kulturen. Det behöver vi och vi ska vara glada för det. Det ska också tilläggas att nog de flesta finnar i norr är nöjda med sin finska identitet och med sina liv, liksom är annars positiva till Sametinget och samiskt samhällsliv.
Men saken är komplicerad, som jag har försökt förklara. För de som vill involvera sig på ett positivt sätt i det samiska samhällslivet finns det många andra vägar att göra det på, än genom just Sametinget och röstning vid sametingsval. Man måste i slutändan bara acceptera och respektera att om Sametinget ska vara ett legitimt och autonomt organ för den samiska befolkningen, så är det bara de som faktiskt är samer som kan få vara i röstlängden. Och att same inte är något man blir därför att man bryr sig om det samiska samhället, det är något man är för att man tillhör en samisk släkt.
* Svenska Sametingslagen reglerar svenska Sametingets uppgifter och röstlängd enligt
följande: Sametingslag 1992:1433
1 kap. Inledande bestämmelser
2 § Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
1. gör sannolikt att han eller hon har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har
haft samiska som språk i hemmet, eller
3. har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget, utan att
länsstyrelsen därefter beslutat annat.
Transkribering av Sigbjørn Skåden. Översättning från samiska av Sigbjørn Skåden och Karin
Häll.