Av: Leena Dixon
”En del vill skriva sådant som existera utanför tiden, men det där intresserar inte mig. Jag vill fånga specifika skeenden i en tid.” The Paris Review, 22 Juli, 2016.
Få författare lyckas förena det politiskt explosiva med det intimt personliga med en sådan lyrisk visualitet som Morgan Parker. En dikt av henne kan bestå endast av frågor, som i ”Gospel According to her”. Eller så kan den som i ”13 ways of looking at a black girl”, vara som ett ordmoln där du kan skönja hur det är att vara en ung svart kvinna i ett polariserat USA.
Morgan Parker föddes 1987 i Kalifornien. Efter studier i antropologi, kreativt skrivande och poesi i New York vid Columbia och New York University återvände hon 2017 till den amerikanska västkusten och bosatte sig i Los Angeles.
Efter debuten 2015 med Other People’s Comfort keep me up at night, har hon kommit ut med ytterligare två diktsamlingar: There Are More Beauti- ful Things Than Beyoncé, 2017 och Magical Negro, 2019. I alla tre flätar Parker ihop frågor, tankar och upplevelser om ras, popkultur, kvinnlighet och makt. Det gör hon också i sin prosadebut 2019, ungdomsromanen Who Put This Song On? Boken är baserad på författarens dagboksanteckningar från tonåren och är i mycket en bearbetning av de komplicerade livserfarenheter en ung svart kvinna i USA tvingas genomgå.
Parker är, som man kan se, en mycket produktiv författare. Hitintills har inget av hennes verk översatts till svenska, trots att hon är både uppmärksammad och prisbelönad: Hennes senaste diktsamling Magical Negro tilldelades National Book Critics Circle Award 2019 och hennes debut 2015 föregicks av att hon 2013 erhöll Parker Gatewood-priset, som delas ut till ännu ej publicerade kvinnliga och icke-binära poeter. Den som valde ut Parker för Gatewood-priset var Eileen Myles, en tongivande feministisk poet med närmast rockstjärnestatus inom den amerikanska lyrikscenen. Att just Myles var med om att lyfta fram Parkers debut har inte varit oväsentligt för Parkers karriär. Myles har träffsäkert karaktäriserat Parkers poesi som intellektuell och samtidigt oroande.
Dikterna i debutsamlingen Other People’s Comfort keep me up at night består av fristående poem med återkommande teman, som New Yorks konst- scen, TV-program, personliga reflektioner kring rasism, sociala stereotyper och svart kvinnlighet.
Alla dessa teman finns med och vävs samman i fem dikter som ligger utspridda i samlingen men hålls samman av att de har samma titel: ”Miss Black America”. Det refererar till skönhetstävlingen med samma namn, som startades1968 i protest mot den vithetsnorm som fortfarande är högst närvarande inom det amerikanska samhället. I dikterna beskriver Parker vardagen för många svarta kvinnor, hur de blir rasifierade och kategoriserade, exempelvis som översexuella eller orealistiskt starka och aggressiva. Följande är från den första Miss Black America-dikten:
/…/
Hatar hon sin lillasyster
Är hennes rington R-E-S-P-E-K-T
Vaknar hon upp bredvid dig
och ryser
/…/
Frågar hennes terapeut
vart hennes längtan tagit vägen
Vet hon
Vad som gör henne speciell*
Parker målar upp en kliché av den svarta kvinnan som kaxig (sassy), vänder den sedan upp och ner och visar på den förtvivlan och osäkerhet som drabbar dem som råkar ut för stereotypa projiceringar.
I den andra Miss Black America-dikten diskuteras popkulturens och samhällets bild av svarta kvinnors sexualitet:
Är hon en blomma i din själ
har hon en snygg häck
Sa hennes mamma
sådana dagar kommer
/…/
Backade de vita killarna upp det
Är deras mödrar förfärade.
Parker använder här på ett subtilt sätt den politiska historien där svartas utseende kommenterats utifrån ett eurocentriskt skönhetsideal. Slagordet ”Black is beautiful” blev populärt på 1960-talet bland svarta och används än i dag, som en protest mot hur svartas utseende ibland betraktas av etniskt vita. Parker hänvisar till ”svåra dagar” som modern varnar för, samtidigt som ”snygg häck” (bootylicious) beskriver hur kvinnors kroppar översexualiseras. Hon slutar dikten med en dekonstruktion; trots att tiderna har förändrats så beskriver de två sista raderna hur romantiska relationer mellan svarta och vita fortfarande är tabubelagda. De vita mödrarna som förekommer i ”Miss Black America” gestaltar här den bedömande och stigmatiserande vita blicken som drabbar svarta kvinnor i dessa relationer. Parker fortsätter i samma diktsamling att kritisera gamla stereotyper och förenklingar av kvinnlighet och ras i den två rader korta dikten ”Ung, kaxig och svart” (“Young, Sassy, And Black”).
Jag använder dessa ord För att förvirra dig.
Parker på Texas Book Festival 2017 (Wikipedia).
Men Parkers debut behandlar inte bara ras- och genusfrågor. Den innehåller också kärleksfulla hyllningar till New York och modern konst. Dikten ”Jag drunknar hellre… Än ber Brad om hjälp” (“I’d rather sink… Than Call Brad For Help!”) har en tydlig koppling till Drowning Girl av Roy Lichtenstein. Titeln är ett citat från den serietidningslika målningens pratbubbla. Parker använder sig här av ett James Joyce-liknande sätt att skildra inre tankar när hon leker med vad kvinnan i konstverket tänker:
Jävla Brad!
Han undrar inte
men om han gör det
är jag kall och jag är svart som någon annans himmel min fula…
Morgan Parker är emellertid mest känd för sin andra diktsamling, There are More Beautiful Things Than Beyoncé. Titeln kommer från ett uttryck som används av framför allt svarta amerikanska kvinnor födda på nittiotalet och som uttrycker vilken beundran sångerskan Beyoncé åtnjuter i denna generation, både som artist och mer allmänt, som en häpnadsväckande svart kvinna som blivit något av en feministisk ikon. Jag fick ett exempel på hur uttrycket används när jag 2016 besökte en bokhandel på Manhattan och hörde några unga svarta tjejer diskutera en klänning som en av dem hade köpt. En av dem beskrev ögonblicken då hon såg klänningen så här: ”And I was like, Woah! There are more beautiful things than Beyoncé!” Så imponerad var hon av klädesplagget!
Precis som med tävlingen Miss Black America, använder sig Parker av ikonen Beyoncé för att beskriva afroamerikanska kvinnors vardagliga erfarenheter. I samlingens första dikt, ”De vill ha mina pengar, min fitta och mitt blod” (“All They Want Is My Money My Pussy My Blood”), skriver Parker:
/…/
Jag gör Precis vad jag vill för jag kan dö vilken minut som helst
Jag menar inte YOLO Jag menar att de jagar mig
/…/
YOLO är en akronym som betyder “Man lever bara en gång” (You only live once). Oftast används den för att motivera utförandet av stora och riskfyllda handlingar. Parker pekar här på det våld som USA:s svarta tvingas förhålla sig till,
på smärtan och djupet i de problem som lett fram till proteströrelser som exempelvis Black Lives Matter. Men man kan också tolka dikten som
en skildring av en specifikt kvinnlig erfarenhet, hur kvinnor kan känna sig jagade och utsatta för olika sorters våld.
Parker visar också i den här diktsamlingen sitt sinne för humor med en kreativ omtolkning av Jay-Z’s kända raplåt ”99 Problems”. Jay-Z, som för övrigt är gift med Beyoncé, hade en stor hit med låten där han bland annat uttrycker sitt missnöje över såväl polisens som kritikers behandling av honom. Huvudtemat är att han har 99 problem men inga av dem är relaterade till kvinnor (I got ninety-nine problems but a bitch ain’t one). Parker gör en lista utifrån ett annat fokus:
/…/
9. Jag skulle kunna vara en häxa
10. Dating
11. Dating
/…/
21. Undervisning
22. Lyssning
/…/
33 – 35. Knullade en vit kille
36 – 42. Amerikansk historia
43. Var kommer du ifrån?
44. Prozac Vikt
/…/
I dikten som är fyra sidor lång berättar Parker från ett kvinnligt perspektiv om samma ämnen som Jay-Z, men också om relationer och psykisk ohälsa. Hon är politisk, skildrar olika sätt att förhålla sig till den amerikanska historien, men avhandlar också det privata, som sex och dejting.
Hennes poesi är lättläst, men också smart och tankeväckande. Att läsa henne är som att lära sig gå i en annans skor, i dennes inre värld, där ordlekar och ironier reflekterar den yttre. Parker är mycket hyllad och läst i USA. Inom en snar framtid även här, tror jag!
*Tolkningarna till svenska i denna text är gjorda av Edvard Derkert i samrådan med artikelförfattaren.
Omslaget till Parkers andra diktsamling utkommen 2017.