Nummer 122: Bygga, bo, tänka

100 kr

Artikelnr: 122 Kategori:

INNEHÅLL

HJÄRNKONTOR

I MITT HUS DÄR JAG BOR – EN SPEKULATIV TEXT
/ Tor Lindstrand och Håkan Nilsson

ATT ANVÄNDA VAD SOM FINNS TILLHANDS FÖR ATT UTFORSKA VÄRLDEN – VANDRING GENOM LARS KLEENS RUM
/ Niels Hebert

NÄR DRÖMMAR BLIR VERKLIGHET
/ Joakim Forsgren

RAPPORT FRÅN ETT BOSTADSOMRÅDE I TRANSFORMATION
/ Johanna Gustafsson Fürst

MINIMALISM, MATERIAL OCH MORDANKLAGELSER – CARL ANDRE I RETROSPEKTIV
/ Johan Gardfors

DON’T WORK – CRY! – DET MOBILA MONUMENTET
/ Agnes Mohlin

TORN MED VINGAR
/ Maxim Grigoriev

ÄLGPASS SOM OBJEKT – ARBETSBESKRIVNING ÖVER EN TÄNKT SKULPTURVANDRING
/ Corinne Ericson

BILD FRÅN BARCELONA / TIDIG VÅR I BARCELONA
/ Bo Bjelvehammar

BYGGNADER FÖR FRIVILLIG GEMENSKAP – ETT MÅLERIPROJEKT OM DEN OFFENTLIGA FASADEN
/ Ulla Nordenskjöld

UR HUS
/ Bengt Jahnsson-Wennberg

Omslagsfoto: Corinne Ericson

 

HJÄRNKONTOR

I föreläsningen Bygga, Bo, Tänka från 1951 diskuterar Martin Heidegger de grundläggande förutsättningarna för vad ett boende kan tänkas innebära, och vilka händelser som föregår en situation där ett boende kan påbörjas. Ett av huvudstråken i Heideggers uppsats är tesen om att boendet i själva verket är något som föregår byggandet, och inte, som många väl vanligtvis tänker sig, är något som utspelar sig när byggandet är klart. Boendet kommer före byggandet och allt boende har sitt ursprung i en plats som i Heideggers terminologi får benämningen ort. För att hitta fram till den platsen tar byggaren hjälp av fyra principer: jord och himmel, gudar och dödliga.

Att hitta ett rumsligt sammanhang, att bestämma sig för att orten är den rätta, är alltså den mest grundläggande uppgiften för den som vill inrätta ett boende, enligt Martin Heidegger, och tanken var inte ny. Redan i Vara och Tid, som skrevs nästan trettio år tidigare, och som i stora delar har sitt ursprung i ett husbygge i Schwartzwald, utvecklade filosofen tankar om platsens betydelse för byggandet – om verkstaden som en modell för människans förhållande till världen och om hur en nära relation till platsen, tingen och verktygen kan resultera i en praktisk, vardaglig kunskap om verktygens och donens ”tillhandshet”.

Martin Heideggers vision om boendet är förförisk. Tänk om alla konstruktioner, alla byggen, alla nedslag, alla ambitioner att skapa ett hem och ett sammanhang, kunde ta sitt ursprung ur en människas andliga och jordliga förmågor att tänka och känna fram en tillvaro som är speciellt anpassad för henne? Alla som närmar sig ett boende idag kan bittert sakna en sådan praktik. De andliga och jordliga aspekterna av att sätta bo riskerar ju att ju att komma i skymundan när banalare saker ska tas ställning till. Valet av mäklare till exempel. Eller valet av ”kök”.

Det mesta inom boendet är starkt reglerat idag, byggandet är omgärdat av lagar och standarder, och möjligheterna för den enskilde att förverkliga sina egna idéer är ofta starkt begränsade. Vi vänder oss till kommunen, men det finns inga hyreslägenheter kvar för de har ombildats till bostadsrätter. Vi vänder oss till mäklaren, som erbjuder oss en lägenhet till accepterat pris, men när den hemliga budgivningen är klar har priset gått upp med trettio procent. Varför känns det som att arkitekturen hela tiden blir mer konform, mer exklusiv, mer elitistisk och mer medelmåttig, samtidigt som många inte ens har tak över huvudet?

Arkitekturen finns för att kroppen inte ska frysa ihjäl, skriver Agnes Mohlin i sin text Don’t work – Cry! – Det mobila monumentet, men konstaterar också att arkitekturen dikterar hur du ska röra dig, och den skapar också- genom sin form och struktur – sammanhang genom vilka sociala normer och regler skrivs in och internaliseras i din kropp. Johanna Gustafsson Fürst tar – tillsammans med några konstnärskollegor – en titt på ”miljonprogramområdet” Husby, och ser hur de ursprungliga idéerna om gemensamhetslokaler och individuell färgsättning offras till förmån för dagens fluga – Sjöstadensestetik. Tor Lindstrand och Håkan Nilssons skriver om de rationella bostadsområdena från 50-talet, med sitt rika utbud av service och affärer, och jämför med 2010-talets nybyggda områden som är godkända av banken och liknar solsemestershotell. Joakim Forsgren berättar om sitt förslag till förnyelse av de kommunalt ägda flerfamiljshusen i Skutskär. Med naturens hjälp blev projektet förverkligat – om än bara för några dagar.

Författaren Maxim Grigoriev tar oss med på en promenad i Berlin och berättar om sina favoritbyggnader. Ulla Nordenskjöld visar målningar av de byggnader för gemenskap som hon förälskat sig i. Niels Hebert skriver om Lars Kleens märkliga husliknande skulpturer – en slags konstens kommentar till arkitekturens tillkortakommanden. Bengt Jahnsson Wennberg gör målningar av barndomens hus och skriver om drömmarna de gav upphov till, och Corinne Ericson vandrar i de jämtländska skogarna och spanar på älgpass. Dessutom – dikter av Bo Bjelvehammar, och en text om Carl Andres minimalistiska skulpturer av Johan Gardfors.

Jord, himmel, gudar, dödliga, följ med oss in i arkitektur-numret!