Av: Håkan Alexandersson
Pat kommer 15 min för sent p g a att 54:ans buss kört på en cyklist. Pat är skärrad över detta men samlar sig efter en stund. Han berättar att han har försökt få någon sorts ordning i tillvaron genom att fotografera sängen varje morgon, innan den är bäddad. (Jag tvivlar på att han bäddar den varje dag.) Han lovar att redovisa sina ansträngningar i den vägen, även om han inte låter särskilt övertygande. Dock har han faktiskt med sig ett par bilder av en obäddad säng, och det, som jag tycker, sterila sovrummet. Vad bilderna säger om pat vet jag inte. Måste studera dem närmare först och se om jag kan få ut något av dem. Hur som helst är det bra att pat tar sig för något. Pat säger sig vara i kris då f d hustrun – skilsmässan klar förra månaden – bor kvar i den gemensamma våningen på fem rum med de två gemensamma barnen + att exhustrun nu väntar barn med en ny man. Pat berättar nattens dröm, som vanligt. Han befinner sig i Mannheim i Tyskland. För att undvika att bli rånad och för att få ”beskydd” går han utan att tveka med i en organisation. Det innebär även att han får lättare att göra film. Organisationen heter Mannheimer Kampf Verbund – MKV. För att bli fullvärdig medlem tvingas pat lägga handen över sin blottade penis och läsa den förestavade invigningsritualen: Der Man hat den Penis, aber die Vagina hat der Frau. Det som föranledde dagens besök är att pat i tisdags vaknade med vad han trodde var en hjärtinfarkt. For till DS och blev undersökt och hjärtinfarkt avskrevs. Pat fick besked att det nog var en ångestattack. Han vaknar tidigt på morgnarna vid 4-5 tiden och har ofta ångest och oro som känns i bröstet och i magen. Han säger sig inte vilja ha någon medicin då han är rädd att kreativiteten försvinner. Dricker och röker för mycket, enligt honom själv 2 fl vin per dag och mer än två paket cigaretter. Alkohålen, med å – som han vill att jag skall skriva – har en ångestdämpande verkan på honom och han är medveten om att det är för mycket alkohål, men vad gör man när allt är kaos säger pat själv. Pat säger sig ha svårt att arbeta pga koncentrationssvårigheter men inser att det trots allt är bra för honom att arbeta. Pat berättar ännu en dröm: Han och en gammal vän står utanför Stockholms slott och tittar på en karavan bilar som åker in genom ett valv. Alla bilarna ser normala ut, utom att de har något som kan liknas vid fodralet till en tändsticksask på taket; det, fodralet, skjuter ut både framför och bakom bilarna. En kvinna som står bredvid säger: ”Om vi bara fick en ny högadel i Sverige skulle vi inte ha några problem.” Pats vän (som faktiskt tillhör högadeln!) svarar: ”Finska hembiträden skulle kastas i strömmen så fort de blivit gravida.” Pat säger plötsligt och helt oväntat att han lärt sig en kul sång och börjar spontant sjunga. Melodin verkar han hitta på i stunden och det låter mycket falskt i mina öron: – En hund kom ut i köket – och tog en korv så röd. – Men kocken kom med sleven sin – och snart var hunden död. – Alla de andra hundarna – kvickt la honom i jorden – vid foten av ett träkors – där man kunde läsa orden: – En hund kom ut i köket – och tog en korv så röd. – Men kocken kom med sleven sin – och snart var hunden död. – Alla de andra hundarna – kvickt la honom i jorden … Pat luktar alkohål (märker att jag anammat pats stavning) har ett glättigt sätt, pratar och gestikulerar gärna. Skämtar om sin situation. Säger sig vara hypokondriker och önskar fortsätta samtalskontakt här på mott. Vi bestämmer nytt besök hos mig om 1 vecka. Han stänger dörren efter sig men öppnar strax, sticker in huvudet och sjunger lika falskt som vanligt:
– What am I doing in this place? – Why does the doctor have no face? Jag ber honom vänligt men bestämt att skärpa sig. Pat ber omständligt om ursäkt och avlägsnar sig med orden: – Let’s drink to the hardworking people. – Let’s drink to the salt of the earth. (Ibland är pat faktiskt något påfrestande.)
