Nummer 101

Innehåll

HJÄRNKONTOR

KONSTEN ATT SYNLIGGÖRA
/ Niclas Östlind

ATT SKAPA ETT MELLANRUM – möten mellan mode och konst
/ Ida Ömalm Ronvall

RESA MED SLUTNA ÖGON – brev om Rembrandt
/ Olga Sedakova

ASSISTENTEN
/ Kristina Abelli-Elander

MED TVIVLET SOM LED­STJÄRNA – en introduktion till Željko Ivankovic
/ Ljubica Miocevic

TATUERING AV IDENTITETER – intervju med Željko Ivankovic
/ Ljubica Mioce­vic

FLORIAN
/ Željko Ivankovic

FYRA DIKTER
/ Željko Ivankovic

SKENFUNK­TIONALISM
/ Jakob Sjövall

FALUKOR­VENS POETIK
/ Per Olvmyr

SAMTALETS KONST
/ Monika Szewczyk

ETT SAMTAL OM SAMTALETS KONST – intervju med Monika Szewczyk
/ Johan Lundh

ANTECKNINGAR FRÅN ADDIS ABEBA
/ Sara Mannheimer

3 x AUDEN
/ W.H. Auden

AUDENS FYRTIOTAL – kommentar till översättningarna
/ Malte Persson

Omslag: Optisk bänk av Christian Sandell.

 

Hjärnkontor

En redaktionell inledning som denna är ju, vanligtvis, tänkt att fungera som en sorts konsumentupplysning. Du, läsaren, är tänkt att serveras numrets innehåll i behändiga portioner – små doftstråk av materialets bouquet, för att frasera det franskt. Desto mer väsentligt blir väl ett förord när tidskriften i fråga sedan länge valt att avstå från ingresser, som gör att du, läsaren, härmed inte kan smita undan med att säga att du läst en text efter att blott ha sniffat på dess parfymerade upptakt. Denna tidskrift envisas dessutom sedan ett trettiotal år tillbaka med att en eller ett par gånger per år ge ut nummer utan något bestämt tema. Vi kallar sådana nummer för blandnummer. Du, läsaren, blickar just nu ner i ett sådant. (Om du nu inte är ”modern” av dig och drivs att läsa den här och andra texter ur numret på vår hemsida: www.hjarnstorm.com, eller rentav känner dig ”social” och ”fiken” och går med i vår grupp på Facebook.)

Vad som är kännetecknande för bidragen i detta nummer av Hjärnstorm – det hundraförsta i ordningen – är att de vid en första anblick tycks ha ganska lite att göra med varandra. Och i viss mening är det ju sant. Samtidigt – och det är något vi upplever med varje blandnummer – tyr sig de från början till synes artskilda bidragen efterhand till varandra; inleder samtal, utväxlar repliker; och – när de rätta förutsättningarna bjuds – avlar ett litet barn.

Läsaren är far till alla barn.

Med en älskares sensibilitet skriver Niclas Östlind om Monika Larsen Dennis konstnärliga synliggöranden av sinnlighet och begär. Ida Ömalm Ronvall berättar i ett reportage om svenska pionjärer i det på senare år alltmer uppmärksammade, kreativa gränslandet mellan mode och konst. En av den ryska samtidslitteraturens främsta representanter, poeten och essäisten Olga Sedakova, reflekterar med lyrisk pregnans och paradoxal precision kring Rembrandts verk och sätt att gestalta livet. Kristina Abelli-Elander bjuder på ett exklusivt utdrag ur sin kommande självbiografiska serieroman. Ljubica Miocevic ger oss den första stora introduktionen av den framstående bosnienkroatiske författaren Željko Ivankovic på svenska; vi får ta del av en orienterande essä om författarskapets estetik och motivkretsar, en längre intervju med författaren på plats i Sarajevo, och sist men inte minst smakprov på Ivankovics prosa och poesi. Jakob Sjövall begrundar och skärskådar vår tids och vårt samhälles vurm för det funktionella, eller ”skenfunktionella”, och finner att kejsaren nog är näck; skärskådningen interfolieras av Fredrik Noréns konstverk. Per Olvmyr anställer litterär granskning av en svensk basvara, tillika nationalklenod. Monika Szewczyk resonerar i en uppslagsrik essä kring samtalets konst och fördjupar sig därefter i både denna text och denna konst i just ett samtal, med sin översättare och kollega Johan Lundh. Sara Mannheimer, nyligen hemkommen från en arbetsresa till Addis Abeba för att undervisa i glasblåsning på den nybyggda och, i modern historia, första varmglas­verkstaden i Etiopien (projektet stöds av Svenska Institutet och drivs av det Addis Abeba-baserade företaget Ethiopian Reflections), rapporterar i form av några kuriösa anteckningar. För finalen står ingen mindre än W.H. Auden, som uppträder med tre dikter ekiperade i värdiga svenska språkdräkter av mästarskräddaren Malte Persson, som även kommen­terar sin klients manér och sitt eget hantverk.

Christian Sandell heter mannen bakom det suggestiva konstverket Optisk bänk som pryder omslaget. Sandell arbetar ofta med problematik knuten till kameran, linsen och fotografiteknikens olika standarder, och det är ofta diskrepansen mellan det avbildade och representationen av det avbildade som står i fokus för hans verk. Den optiska bänken förefaller nästan sätta ljus på ett slags tematik, eller tematiska leder, i detta blandade nummer. Mer säger vi inte nu. Hoppas att du, läsaren, ändå känner dig hyfsat upplyst.