Hjärnstorm #120–121 är slutsåld men kan köpas som skannad pdf.
INNEHÅLL
HJÄRNKONTOR
MINI, NORMAL ELLER SUPER
/ Tina Carlsson
OBS OBS EXTRA! NY MENSVÄRKSMETOD FÖRÄNDRAR HELA SAMHÄLLET
/ Frida Klingberg
OM ÖVERSVÄMNINGAR
/ Agnes Mohlin
HON, EN KARNEVAL
/ Andreas Gedin
MENSMAGI MANIFESTET
/ Mensmagi
MARKERA REVIR
/ Sofia Åkesdotter
ALLT SOM SMAKAR OCH LUKTAR
/ Daniel Boyacioglu
DEN GRÄNSLÖSA BOSTADEN SOM ILLUSION
/ Maja Willén
THE JUICES OF THE EROTICII
/ Die Bösen Mösen (hannah goldstein & Thérèse Kristiansson)
MENARCHE
/ Iman Mohammed
VAGINA PAINTING – EN PERFORMANCE AV SHIGEKO KUBOTA
/ Magdalena Holdar
BLOOD MOUNTAIN
/ Liv Strömqvist
VARFÖR PRATAR LIVSTRÖMQVIST OM MENS
/ Anna Dubra
MED SKÄGG OCH FITTA
/ Frida Sandegård
VOLYM
/ Linda Hofvander
RE-INTUITION, DE-INTUITION, ETC-INTUITION ELLER IN-INTUITION
/ Matilda Tjäder
HAVET SAMT ETT HALSBAND EN KRANS AV FÖDANDE LEVANDE BKÖDANDE LIV KROPPAR
/ Valeria Montti Colque
THE RED FLAG TO THE RESCUE!
/ Olav Westphalen
DEN ÄR TOO MUCH, INNAN DET TAR SLUT
/ Marita Castrober berättar för Macarena Dusant
KVALITETSSAMORDNAREN
/ Lina Josefina Lindqvist
Omslag: (framsida och baksida) Kalle Jansson/Mensmagi/Pråmfilm
HJÄRNKONTOR
Har mens inte redan gjorts? Nej, mens behöver fortfarande diskuteras. Det handlar inte endast om mensreklam där blodet byts ut mot färgen blå. Eller om kemikaliebehandlade och vaniljdoftande bindor. Det handlar om komplexa system där tabun produceras och reproduceras. I vår tids offentlighet, där den släta och estetiserade kroppen premieras, där blir läckaget, blödningen, något oformligt och smutsigt, det som måste kontrolleras.
”Ren, snygg, trygg”. Så formulerade borgarråd Mikael Söderlund år 2007 sin vision för Stockholm som skulle bli världens renaste stad. Bort med gratistidningar, ”snabbmatskulturen” och klotter. Söderlunds vision, en extrem sådan, kan kopplas tillbaka till funktionalismens rationalitet och renhetslära där mätbarhet och kontroll eftersträvades. Vi minns arkitekten Le Corbusier som ville rensa Gamla Stan och göra plats för det nya rena. Han var i sin tur var inspirerad av futuristerna vars tankar om utveckling och funktion sattes före människan. Kriget var den enda hygienen skrev Marinetti i det futuristiska manifestet. Hygienens breda intåg i det industriella samhället blev början på ett undangömmande av menstruationen i det moderna. Genusforskaren Denise Malmberg skriver i sin avhandling Skammens röda blomma? från 1991, att mens gick från att vara mer eller mindre synlig till att hållas gömd med hjälp av mensskyddens uppfinnande. Detta gjorde att blödningarna inte betraktades som naturliga i det offentligt produktiva industriella samhället. Vidare skulle kvinnans kropp vara fri från lukter, smuts och avsöndringar, ”vara antiseptiskt ren i alla avseenden”. Inte att glömma är vetenskapens utövande av makt, helt i Foucaults anda, över kvinnan där hon definierades som underkastad sitt underlivs okontrollerade blödningar, något som gick i binär opposition till mannens kontroll och rationalitet.
Serietecknaren Liv Strömqvists sommarprat om mens 2013 blev ett startskott för diskussioner kring ämnet i offentligheten. Strömqvist spräckte en bubbla av behov och igenkännande då hon tog upp skammen kring att läcka, att avslöjas ha mens är kopplat till skam. Idén om ett temanummer om mens väcktes efter att jag följt den mensaktivistiska gruppen Mensmagi under en tid. Deras tankar och agerande, som Sofia åkesdotter återberättar i en av artiklarna, gjorde att jag började intressera mig för min egen mens istället för att se blödningen som något besvärligt. Tack vare att gruppen opererar kollektivt blev jag del av ett samtal där vi försökte bryta tabun som är så kopplade till våra kvinnliga kroppar.
Tabun kring mens är något som följer kvinnan genom hela livet, något konstnären Tina Carlsson med dov saklighet redogör för i sin text. För kvinnan i övergångsåldern behandlas inte annorlunda än kvinnan som får höra den stigmatiserande frågan ”har du mens eller?”. Kvinnan blir vid sina blödningar eller när hon har klimakteriebesvär en anomali bland de ”normala”. Inte bara det, tabun producerar även okunskap. Vi har dålig kunskap om vår egen kropp och dess funktioner, men även om mens och olika sorters könsidentiteter, något sexualupplysaren Frida Sandegård lyfter fram.
Insikterna under arbetet har varit många. Merparten av de tillfrågade svarade direkt ja till att medverka i ett dubbelnummer helt dedikerat åt mens, med undantag för en kategori: heterosexuella män. Deras reaktioner var slående likartade: ”jag vet inte hur jag ska närma mig ämnet” och ”jag vet ingenting om mens”. Frågan uppstod: Hur kan heterosexuella män som lever, eller har levt, i heterosexuella förhållanden inte veta något om mens? De män som medverkar tillhör skaran som gärna diskuterar ämnet. Andra män har låtit förstå att de inte gör en stor grej av mens. Det är varken äckligt eller konstigt. Det är helt enkelt en del av människan de älskar, något poeten Daniel Boyacioglu skildrar i sin dikt.
Mens förpassas till stängda rum, till exempel till badrummet där det byts, spolas bort och läggs i ”sanitetsbehållare”. Idag finns en mäklarestetik som präglas av det vita, rena utan ojämnheter. Konstvetaren och forskaren Maja Willén skriver om den öppna planlösningens ideologi som befäster idéer om vad som får synas och vad som utesluts – rent och orent, snyggt och osnyggt. Hjärnstorms temanummer om mens förhåller sig till ämnet ur vitt skilda perspektiv, undersöker och ifrågasätter: Varför viskar vi fortfarande?
Macarena Dusant, gästredaktör
