av: Lisa Modée
På Ringvägen 94 i Stockholm finns ett monument som till ytan är cirka 3×3 meter. Det står vackert placerat mellan ett hus och en park. På sommaren är det idylliskt inramat i grönt av de omgivande träden. Om man ser monumentet från parken bakom monumentet syns baksidan i grå betong, men på framsidan finns en unik k-märkt mosaik som består av 50 000 bitar glasmosaik i grönt, svart och gult som formar en vapensköld med bokstäverna BP. Det är initialerna för oljeföretaget British Petroleum. Mosaiken var ursprungligen placerad på en av väggarna till den bensinmack som låg i hörnet av Ringvägen och Gräsgatan under nästan 50 år. När BP-mackarna försvann från Sverige under 1990-talet, tog Statoil över bensinmacken, men BP:s emblem i mosaik plockades inte ner. Under år 2000 revs macken för att ge plats åt bostäder. I detaljplanen för det nya kvarteret som blev fastställd 1998 lyfter Statskontoret särskilt fram att mosaiken med BP:s emblem bör bevaras, antingen som en utsmyckning på det bostadshus som skulle uppföras eller som ett fristående monument. Valet föll på det senare. Så mosaiken monterades ned, renoverades och monterades upp igen men nu i formen av ett eget monument. Tyvärr saknar det en förklarande text så oinvigda har just nu ingen möjlighet att på ett enkelt sätt förstå BP-monumentets legitimitet. Det finns inte heller något tecken som visar att mosaiken är k-märkt. För dem som inte vet att det en gång i tiden låg en BP-mack på denna plats kan därför monumentet väcka ett antal frågor och vet man dessutom i inte att BP står för British Petroleum kan faktiskt även själva bokstävernas innebörd vara en gåta.
Företaget BP startade sin verksamhet 1908. Logotypen med de gula bokstäverna BP på en grön vapensköld är från 1947. Tidigare hade BP haft en logotyp svart, blått och vitt, där initialerna BP var svarta på en vit vapensköld, mot en blå bakgrund. På den tiden stod förkortningen BP för Best Persian. Under1954 ändrades dock betydelsen av initialerna till att utgöra en förkortning för British Petroleum. Den nya gul-gröna logotypen sammanföll med att BP successivt stärkte sin roll som oljeföretag. Idag är BP ett av världens mest framgångsrikta företag och det tredje största oljeföretaget efter ExxonMobil och Shell. BP var under 2011 det det fjärde största företaget i världen med verksamhet på sex kontinenter. Företaget är alltså en maktfaktor som i stort sett påverkar hela världen, både med den produkt de levererar och med den ekonomiska vinst som genereras av själva produkten, inte bara för BP utan för tusentals olika företag runt om i världen.
Sedan 1960-talet är oljan världens mest använda energikälla. De företag som tillsammans med BP sysslar med oljeutvinning hanterar alltså den mest åtråvärda produkten i människans historia. Det var i mitten av 1800-talet som genombrottet skedde för oljeutvinning i stor skala. Händelsen inträffade 1859 i Pennsylvania, USA, där oljeborraren Edwin Drake, som trodde på oljan som världens frälsare, lyckades med att pumpa upp olja som fanns i en oljeficka 20 meter under marken. Till en början användes olja främst till framställning av fotogen, men det visade sig snart att det ur oljan gick att utvinna så mycket mer och då inleddes jakten på att hitta mer av det svarta guldet. I länder med egna oljefyndigheter ökade oljeföretagen både sitt eget och landets välstånd, medan andra i stigande grad blev beroende av import för att täcka sina behov av oljeprodukter. Vissa länder, som Storbritannien, kom att utnyttja andra länders oljefyndigheter genom att försöka göra dem till sina egna.
Idag är oljan så värdefull att tillgången och priset påverkar världsekonomin, politiska strategier och vägval. Ur oljan utvinns nämligen både rikedomar och plattformen för ett potent, rörligt och modernt samhälle genom bränsle, bensin, smörjfetter, vax och asfalt som skapar förutsättningar för nya produkter och för snabba åtråvärt moderna livsstilar. På ett sätt är oljan en magiskt produkt, en slags trolldryck då den i alla delar går att använda för att utveckla samhällets välstånd och tillväxt. Olja är också förutsättningen för kultstatusen av olika bilmärken och subkulturer kopplade till snabba bilar. Varken Pontiac firebird, Ferrari 458 Italia eller Porsche 911 turbo vore möjliga utan olja och bensin. Men oljans och oljeföretagens spår har också en baksida som handlar om miljöförstöring och utnyttjande. Det är fortfarande så att politiker blundar för miljökonsekvenser, som koldioxidutsläppens effekter, för att istället stödja oljeföretagens ivriga sökande efter nya oljefyndigheter. Oljan har både gjort det möjligt för många människor att få ett bättre liv och tagit fram människans sämsta egenskaper. Den har bidragit till ohämmad tillväxt för vissa företag och länder, men har samtidigt inte kunnat bidra till att överbrygga klyftorna mellan rika och fattiga länder och inte heller mellan rika och fattiga människor inom de länder som har olja. Oljefyndigheter är ingen garant för demokratisk utveckling. Extrema rikedomar som fixeras till några få företag har istället bidragit till fattigdom och till status quo i vissa länder när det gäller utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter.
Fotografen Edward Burtynsky har under många år rest runt i världen för att skildra hur oljan har påverkat människan och den värld vi lever i. Under 2011 visade Fotografiska museet i Stockholm ett urval ur Burtynskys bildsvit Oil. Bilderna är stora med extrem skärpa i minsta detalj. De visar scenarion från oljefältens borrtorn i länder som USA och Azerbajdzjan som bidrar till tusentals arbetstillfällen, feststämning på biltävlingar, glänsande motorcyklar på rad och fantastiska system av vägar och broar som utgör infarter till världsstäder som Shanghai och Los Angeles. Men å andra sidan visar bilderna också den ofantliga miljöförstöring som bruket av olja leder till, både i form av avfall och av oljeutsläpp. Det är som om oljan å ena sidan passar perfekt över jord som möjliggörare av mänskliga drömmar och å andra sidan bidrar till att förstöra samma drömmar. Baksidan av livsstilen handlar om föroreningar av luft och vatten, miljontals utslitna bildäck, skrotade bilar och flygplan, tusen och åter tusen tillknycklade rostiga metalldunkar som har innehållit oljeprodukter med mera. Till sist reser sig dystopiska rester av gigantiska oljefartyg mot himlen, som strandade skyskrapor efter en jordbävning. Platsen för sluthanteringen av dessa enorma skepp som trafikerar världshaven med olja i lasten ligger i Chittagong, Bangladesh. Under de senaste 35 åren har detta varit världens främsta plats för nedmontering av tankfartyg. Här monteras de ner bit för bit och för hand under vidriga arbetsförhållanden. Burtynskys bilder visar barn som arbetar barfota i den oljeindränkta gyttjan i skuggan av de väldiga fartygsskroven. Metallen från skrov och överbyggnader på fartygen utgör en stor del av landets ståltillgångar. Allt från dörrhandtag till toaletter tas tillvara och försäljningen av fartygens inventarier sker överallt runt om i staden. Även de sista dropparna av olja som finns kvar i fartygens lastrum töms och säljs vidare. Billig arbetskraft och ingen eller obefintlig arbets- och miljölagstiftning är de främsta orsakerna till att varven i Chittagong har varit centrum för denna verksamhet under så lång tid.
Edward Burtynsky har också fotograferat det största marina oljeutsläppet i historien, som inträffade i Mexikanska golfen under 2010. Oljeriggen ”Deepwater Horizon” letade efter olja för BP:s räkning genom att borra sig igenom havsbottnen till en oljefyndighet som låg 5500 meters under havsbotten. Oljefyndigheten hade paradoxalt nog fått namnet Macondofältet, uppkallad efter Gabriel García Márquez undergångsdömda stad Macondo i romanen Hundra år av ensamhet. Uppdraget var riskfyllt. Mellan oljeriggen och borrhålet gick vid tiden för olyckan ett 1500 meter långt rör som skulle pumpa upp oljan till riggen. Det var genom detta rör som gas och olja strömmade upp och orsakade en kraftig explosion. En häftig brand utbröt på oljeriggen, 17 personer skadades och elva personer dog. Den flera ton tunga säkerhetsventilen vid borrhålet som skulle stoppa att olja läckte ut fungerade inte och istället pumpade råolja ur ett av världens djupaste borrhål okontrollerat rakt ut i havet. Det visade sig vara extremt svårt att stoppa flödet. Under tre månaders tid läckte sammanlagt 4,9 miljoner fat olja ut i golfen, cirka 160 ton olja per dag. Burtynskys bilder visar hur oljan breder ut sig, på liknande sätt som de vackra glänsande mönster bensin gör i vattenpölar då det har regnat, men med denna skillnad att detta oljeutsläpp är så ofantligt mycket större och så ogreppbart olycksbringande. Olja flyter på havsytan och sjunker därefter ned på havsbottnen. Så länge den flyter på ytan hotar den alla djur som lever i och vid havet. Detta hände också i Mexikanska golfen då hundratals utrotningshotade havssköldpaddor dog, tusentals fåglar oljeskadades och hälften av Louisianas ostronbäddar blev förstörda. Stränder längst kusterna i staterna Louisiana, Mississippi, Alabama och Florida blev svarta av olja och turistnäringen drabbades hårt. När det var som värst var 36 procent av golfens fiskevatten avstängda. För BP:s del ledde olyckan till en ekonomisk katastrof. Företaget fick extremt mycket kritik från USA för att det tog så lång tid att täppa till läckan, även marknaden reagerade och BP:s aktie föll. Det såg ett ögonblick ut som om det mäktiga hundraåriga BP-företaget skulle gå under och förhandlingar inleddes därför med USA:s regering om en förlikning. I juni 2010 blev BP-ordföranden Carl-Henric Svanberg uppkallad till Vita huset och där träffade han som representant för företaget en överenskommelse med president Barak Obama. En viktig del i denna handlade om att BP skulle avsätta 143 miljarder kronor till en särskild oljeskadefond. Det viktigaste skälet till att president Obama gav BP sin fortsatta välsignelse handlar om att det är politiskt omöjligt för honom om han vill vara kvar som president att utkräva ansvar. USA har 4,5 procent av världens befolkning men står för 22 procent av världens dagliga oljekonsumtion. Landet har också flest antal bilar i världen i förhållande till befolkningsstorlek; 845 stycken per 1000 invånare och många små företag är dessutom helt beroende av att oljeindustrin kan fortsätta sin verksamhet utan hinder. Enbart i Louisiana finns nästan 1800 sådana företag. Därför går det inte att driva frågan om BP:s ansvar för oljekatastrofen till sin spets, ja i dagsläget har egentligen alla oljeföretag immunitet när det gäller att utkrävas fullständigt ansvar för miljöförstöring, hur stor den än är. Riskfyllda borrningar efter olja fortsätter därför. Efter olyckan införde Barak Obama ett fyra och en halv månad långt stopp för borrningar i Mexikanska golfen, men idag är borrningarna tillbaka på ungefär samma nivå som före olyckan. Genom överenskommelsen med USA fick också BP en nödvändig injektion för att överleva. Enligt Dagens Nyheter har BP fram till idag avsatt 280 miljarder kronor för oljeläckaget vilket motsvarar den svenska statens föreslagna kostnader för 2012 års rättsväsende, försvar, krisberedskap, bistånd, hälsovård, sjukvård, social omsorg, integration, jämställdhet, utbildning, universitetsforskning och kommunikationer. På BP:s webbplats kan man läsa om hur företaget har utvecklat säkerhetsarbetet sedan olyckan och hur de tar ansvar för hållbar utveckling genom att ekonomiskt stödja områden som drabbats genom olika projekt. Men det är ännu inte över. Amerikanska staten, enskilda företagare och privatpersoner har stämt BP och BP har i sin tur stämt andra bolag som var inblandade i oljeborrningen i Mexikanska golfen. Den 27 februari 2012 inleddes en rättegång mot BP i New Orleans. Rättegången samlar hundratals skadeståndskrav från näringsidkare och bofasta i området och är en av de största som någonsin har genomförts mot ett företag i USA:s historia.
När BP:s överenskommelse med USA var klar sa BP-ordföranden Carl-Henric Svanberg till de journalister som bevakade förhandlingarna att BP har medkänsla och tänker på de små människor (small people) som drabbades hårt av oljekatastrofen. Uttalandet har blivit mycket kritiserat och även om Svanberg har försökt förklara vad han egentligen menade kvarstår ändå misstanken att BP är ett företag som inte alls bryr sig om att de gör saker som drabbar andra utan bara bryr sig om sin egen överlevnad. Under sin hundraåriga historia har företaget mycket på sitt samvete. När BP bildades 1908 hade företaget namnet Anglo-Persian Oil Company (APOC). Det har sin förklaring i att det var en brittisk företagare, William Knox D’Arcy, som i början av 1900-talet fick tillåtelse att leta efter olja i Iran, ett letande som han betalade med egna medel. Det fanns indikationer på stora oljefyndigheter, men D’Arcy hittade dem inte direkt. Efter många motgångar och vid ruinens brant finner han till slut under 1908 ett stort oljefält i Masjed-Suleyman i Iran. I syfte att exploatera oljan bildas företaget APOC och det var det första företaget som började exploatera olja i Mellanöstern. D’Arcy blev efter detta stora fynd brittiska regeringens verktyg för att expropriera olja i andra områden runt Persiska viken, som fanns inom det brittiska protektoratet (nuvarande Qatar, Förenade Arabemiraten och Bahrain). Att BP idag är ett av världens största företag har alltså sin förklaring i brittisk imperialism och kleptokrati, en organiserad stöld av ett lands naturtillgångar där politiken manipuleras i syfte att skaffa ekonomiska fördelar. APOC bytte namn till Anglo-Iranian Oil Company (AIOC) 1935 och blev sedan Best Persian och 1954 British Petroleum Company (BP).
Under 40-talet uppstod dock ett folkligt och politiskt missnöjde mot BP och kritiken mot brittisk imperialism växte sig allt starkare. Majoriteten av de iranska politikerna såg till skillnad från den västvänlige shahen Mohammed Reza Pahlavi, den brittiska oljeutvinningen som ett hinder och ett hot mot landets utveckling. Detta skrämde västvärldens politiker. För att minska efterfrågan på iransk olja producerad av iranska företag initierade Storbritannien en internationell bojkott, men det fick inte avsedd effekt. Under 1951 fick Anglo-Iranian Oil Company inte förnya sitt tillstånd att utvinna olja i landet. Istället nationaliserade premiärminister Mohammad Mosaddeq alla oljefyndigheter, inklusive de som ägdes av Anglo-Iranian Oil Company. Britterna tvingades fly från Iran och shahen blev avsatt. För att återta kontrollen över oljan fick Amerikanska och brittiska underrättelsetjänsten, CIA och MI6, i uppdrag att operera inom Iran i tysthet i syfte att skapa politisk instabilitet. De gav ekonomiskt understöd till personer som var villiga att utföra attacker mot nationalister, demokrater, religiösa ledare och moskéer, samt att sprida information om att regeringen låg bakom våldet, allt i syfte att misskreditera Mosaddeq. Detta ledde till en statskupp. Mohammad Mossadeq blev arresterad, dömd och satt i husarrest fram till sin död 1967. De som stödde honom greps, torterades och avrättades. Istället blev den västvänlige Mohammed Reza Pahlavi återinsatt som shah och detta med stöd av USA och Storbritannien. Den gryende demokratiska utvecklingen ströps och den absoluta monarkin återinfördes. Oljeföretaget BP som tidigare byggde på ett samarbete mellan Storbritannien och Iran kunde nu helt knoppa av kopplingen till Iran i sitt företagsnamn och blev kort och gott British Petroleum. Under ytterligare 26 år kunde företaget genom att pumpa upp olja i Iran och sälja denna vidare till andra länder bygga upp sin rikedom och stärka sin ställning som ett av de största företagen i världen.
Under 1979 störtade ett folkligt uppror shahen och han ersattes med Ruholla Khomeini, som fick stöd av USA. Khomeini företrädde de islamistiska grupperna som den dåvarande amerikanska presidenten Jimmy Carter med flera i sin tur såg som mindre hotfulla för amerikanska och brittiska intressen än de övriga grupper som drivit fram revolutionen, liberaler, medelklassen och vänstergrupper. Khomeinis maktövertagande ledde till att alla oppositionspartier blev förbjudna och stället blev Iran en islamistisk republik. BP kastades ut ur landet och oljekällorna nationaliserades. Situationen för människorna efter den islamiska revolutionen skildras på ett tänkvärt sätt av Marjane Satrapi i den självbiografiska serieromanen Persepolis. Berättelsen beskriver hennes uppväxt under och efter revolutionen 1979. Khomeinis och mullornas maktövertagande leder till att hennes familjs drömmar om förändring krossas och till att släktingar fängslas och dödas. Sedan 1979 har mer än sex miljoner människor lämnat Iran just på grund av förhållandena i landet.
Det år som BP bidrar till att manövrera ut Mohammad Mossadeq, och därmed aktivt bidrar till att strypa den demokratiska utvecklingen i Iran för oöverskådlig framtid, bygger BP sin bensinmack vid Ringvägen i Stockholm. Efter det färglösa trettiotalet och de karga krigsåren under fyrtiotalet, blev femtiotalet en ny positiv tid. Allt fler skaffade bil och bensinmacken blev allt viktigare som den plats där bilen kunde servas och skötas om. Det blev dessutom populärt att sätta färg på hus och fasader. Den färgglada och lättmonterade glasmosaiken var ett av de nya material som började användas för att göra olika utsmyckningar. Glasmosaiken var utvecklad i Italien och anpassad efter att tåla kraftiga temperaturväxlingar och passade därför utmärkt i det svenska klimatet. Både konstnärer och arkitekter uppvisade en fantastisk idérikedom när det gällde till vad de glaserade glasbitarna kunde användas till. Att BP:s vapensköld i grönt och gult sattes upp på en bensinmacks fasad är alltså ett exempel på glasmosaikens guldålder i svensk arkitektur. Men det var inte enbart av arkitektoniska skäl som BP blev förevigat på detta sätt. Det var också en ny tid för företaget BP, som nu lanserade sitt nya företagsnamn med sitt emblem i nya färger. Denna förvandling bidrog till att gjuta liv i varumärket som fullt ut brittiskt och modernt. Varumärket BP blev under femtiotalet förknippat med brittisk stil och med det bilburna, äventyrliga, roliga och trendiga livet. De bilar som tankades med BP blev en del av något större genom hur produkten förpackades och genom smart reklam som appellerade till den moderna mannen. Bilen hade en äventyrlig laddning och bilföraren, särskilt den som körde snabbt, var en äventyrare, eller kunde inbillas att vara det. Ett exempel på denna inramning som BP gav just sin bensin är de nyckelringar som företaget tog fram med en BP-logga på ena sidan och en känd rallyförare eller äventyrare på den andra som exempelvis Juan Fangio, argentinsk racerförare som dominerade Formel 1 tävlingarna under 1950-talet eller Sir Edmund Hillary, en nya zeeländsk bergsbestigare som ledde en framgångsrik expedition till sydpolen 1958. Även svenska hjältar lyftes fram , som rallyföraren Grus-Olle och Formel 1 föraren Joakim Bonnier. Gemensamt för de mästare som presenterades på BP:s nyckelringar var att de alla hade gjort något extraordinärt samtidigt som de körde på bensin från BP. Utöver detta höll BP också hög kvalitet på olika produkter som en modern bilförare behövde, exempelvis bilkartor. Att ha BP-produkter och tanka BP blev en livsstil för vissa bilförare. Enligt Jan Öhberg som skrivit boken Farväl till macken hade BP den fräsigaste framtoningen av alla de olika bensinbolagen som fanns på den tiden. Kanske var BP:s status som kultvarumärke en bidragande orsak till att många blev så besvikna på företaget efter olyckan i Mexikanska golfen under 2010. Trots att andra allvarliga oljeolyckor har hänt sedan dess, står BP ut som det svarta fåret.
När det gäller framgången för ett varumärke generellt måste det företag som det representerar göra, säga och leverera något som skiljer sig från alla andra alternativ. Om det som företaget skapar, säljer, eller förmedlar är precis likadant som något som redan existerar, förlorar varumärket sin status och blir ointressant. Varumärket måste alltså vara exceptionellt eller oefterhärmligt i något specifikt avseende för att kunna bli framgångsrikt. I boken How brands become icons – the principals of cultural branding beskriver Douglas B. Holt hur ett varumärke får ikonisk status. Holt menar att alla kulturer innehåller smärtpunkter och motsättningar som skapar känslor av obekvämlighet och kanske även ångest. De företag som lyckas identifiera samtiden och erbjuda en produkt som ett slags lösning på dilemmat kan snabbt bli stora på marknaden. Vissa varumärkens framgång kan alltså förklaras av att de lyckas knyta an till samtiden på ett existentiellt sätt. Varumärket blir en kulturell ikon. Utan att gå till överdrift kan man säga att företaget BP har lyckats med just detta.
Till skillnad från Stockholms stad var dock företaget BP mycket medvetna om att den gamla logotypen i gult och grönt med bokstäverna BP på en vapensköld också var en symbol för att de var ett gammalt imperialistiskt företag som utan att tveka har understött odemokratiska metoder, kränkt mänskliga rättigheter, orsakat mänskligt lidande, dumpat miljögifter och släppt ut tonvis med olja i havet. BP hade redan före olyckan i Mexikanska golfen försökt tona ner sitt varumärkes långa historia av olika brott mot mänskligheten för att istället visa att de tar ansvar för hela mänskligheten. Under 2000 bytte BP ut den för företaget så klassiska BP-vapenskölden mot något som liknar en gul sol omgiven av gröna blad. Vid en snabb titt liknar BP:s nuvarande varumärke en skir blomma. Den nya logotypen ska associera till miljötänkande, mjukhet och medkänsla. British Petroleum tog för säkerhets skull också fram en ny tagline, ”beyond petroleum” som signalerar att det här varumärket både tar socialt och miljömässigt ansvar för en framtid utan olja. Hur denna framtid ska se ut är det dock ännu ingen som vet. Efter oljekatastrofen i Mexikanska golfen fortsätter BP sökandet efter olja på djupt vatten. Om inte BP söker eller om oljekatastrofen i golfen till sist knäcker företaget, så kommer andra företag att göra det. Ett liv utan olja väcker nämligen existentiell ångest. Oljans extrema betydelse gör därför att vi så lätt förminskar eller glömmer bort det som är dåligt med den och de företag som förpackar den. Olja är fortfarande den existentiellt viktigaste energikällan, något som krävs för att kunna leva ett modernt liv. Därför kommer olja och även de företag som hanterar den att fortsätta vara extrema maktfaktorer i jakten på makt, rikedom och ständig tillväxt.
Stockholms stads önskan att bevara mosaiken och att lyfta fram BP:s logotyp som ett ensamt monument vid genomfartsleden Ringvägen handlar om att skylten är k-märkt och därför skulle ha sin placering någonstans i närheten av där macken en gång hade legat. BP-mosaiken har dessutom med stor sannolikheten stark nostalgisk betydelse för vissa människor. För dem påminner BP:s vapensköld i grön, gul och svart glasmosaik om den gamla bensinmack som en gång låg här. Den sortens gamla mackar som sålde bensin i kombination med rundsmörjning, personlig service och en verkstad för eventuella bilreparationer finns ju inte kvar längre. BP-mosaiken har fått utmärkelsen Sveriges vackraste väggreklam. De gula, svarta och gröna små glasbitarna som bildar BP:s logga är blanka trots sina nästan sextio år på nacken och trots att Ringvägen är en starkt trafikerad gata. Materialet i glasmosaik är nämligen oerhört slitstarkt och smutståligt. Därför är det högst sannolikt att BP-mosaiken kommer att stå kvar som ett monument över det förflutna den dag då oljan faktiskt tar slut och vi till sist blir tvingade att börja leva på ett annat sätt. Så när det kommer till kritan är det just detta den k-märkta mosaiken med BP:s varumärke är ett monument över. Den tiden då allt till synes var möjligt och olja och bensin blev svaret och boten för vår existentiella ångest.
Referenser
Bensinsidorna: http://www.zlattes.com/bp.html (2012-03-07).
Bodin, A. ”Carl-Henric Svanberg: Jag kunde inte begripa vidden” i Dagens Nyheter 2012-03-03.
British Petroleum: www.bp.com (2012-04-01).
Burtynsky, Edward: http://www.edwardburtynsky.com/ (2012-03-07).
Chittagong – the ship-breaking yards: http://www.luminous-landscape.com/locations/ship-breaking.shtml (2012-03-07).
Fasadmosaik i Örnsköldsvik: http://www.acc.umu.se/~amber/fasadmosaik/startsida.html (2012-04-07).
”Femtiotals mosaik” i Plattologen (nr 1. 2006).
Holt, B., Douglas (2004): How brands become icons – the principals of cultural branding. Harvard Buissness School Press.
Kederstedt, D. ”En dyr soppa” i Svenska Dagbladet 2012-04-07.
Nationalencyclopedin: www.ne.se (2012-03-10).
Satrapi, M. (2004). Persepolis. Galago.
Stadsbyggnadskontoret, planbeskrivning Dp 91014A, 1998-11-19
Lindahl, B. ”BP fortfarande svärtat av katastrofen” i Svenska Dagbladet 2012-04-12.
The Telegraf (2010-06-16): ”BP oil spill: Barak Obama’s speech in full”.
Wilson, O. (2010). ”Teknikens tempel” i Byggnadskultur nr 2, 2010.
Öhlund, J. (2007): Farväl till macken. Trafik-nostalgiska förlaget.