Innehåll
HJÄRNKONTOR
OM BAS JAN ADER
/ Bengt Jahnsson-Wennberg
LÄR DIG DÖ PÅ ETT VÄRDIGT SÄTT…
/ Peter Eccher
VARJE SKILJETECKEN HAR EN MENING
/ Anders Ekström
SNARAN OCH HUNDEN
/ Björn Larsson
THEMSEN – DEN MÖRKA FLODEN
/ Christine Östling
EN FÖRKLARING INGEN KUNNAT GE
/ Stefan Gurt
DET FINNS VISSA ÅRSTIDER NÄR MAN INTE GÅR FÖRBI VISSA HUS I BANGALORE
/ Zac O’Yeah
MINNETS STUMHET
/ Astrid Trotzig med anteckningar av Eva Trotzig
SJÄLVMORDETS REFLEKTION: ATT IFRÅGASÄTTA DÖDSDRIFTEN
/ Joakim Löf
TRIBUT TILL THANATOS
/ Staffan Kling
GOTH OCH IFRÅGASÄTTANDETS KUNGARIKE
/ Steven Dixon
DET ÄR FORTFARANDE INGEN SOM RIKTIGT VET…
/ Joanna Lombard
DET RELIGIÖSA SJÄLVMORDET – SOM VAPEN OCH KOLLEKTIV HANDLING
/ Johan Modée
FISKILLUSTRATIONER
/ Maria Sewerin
Omslagsfoto: Zac O’Yeah
Illustration baksida: Björn Larsson
Hjärnkontor
Det var middag
/ hemma hos oss, samtalet kom att handla om självmord, och stämningen blev lite laddad eftersom ämnet bara plockas fram ur garderoben vid särskilda tillfällen. Alla hade någon historia att berätta om släktingar eller vänkrets. Själv berättade jag om en egentligen ganska frånvarande morbror som hängde sig i källaren. Så småningom kom det fram att flera av dem som satt runt bordet själva hade övervägt självmord i övre tonåren. Eller övervägt och övervägt, hur ska man egentligen beskriva de där tankarna om liv och död som den ömtålige nyblivne vuxne sysselsätter sig med? Kanske är det en konsekvens av den oerhörda valfrihet som frigörelsen från föräldrarna innebär.
Självmordet har en symbolisk sprängkraft som få andra företeelser i vår värld. Inte ens döden själv kan konkurrera med dess förtrollande strålglans. Men varför är det så kan man fråga sig? Är inte självmordet egentligen bara ett tidigareläggande av vad som ändå komma skall? Med avstamp i Derridas dekonstruktioner av Freuds texter undersöker Joakim Löf självmordets förhållande till dödsdriften och exemplifierar det utifrån Sylvia Plaths liv och verk.
Är självmordet en gest, en ritual eller den logiska slutpunkten på en serie ofrånkomliga händelser? Med hjälp av filosofer, författare och en mängd historiska exempel argumenterar Staffan Kling för att självmordet är en av människans grundläggande rättigheter, och Christine Östling beskriver hur självmordet kan vara förknippat med specifika platser till exempel floden Themsen.
Är självmordet religiöst och kulturellt betingat? Anders Ekström beskriver en infekterad mediedebatt i samband med uppsalastudenten Otto Landgrens självmord i slutet av 1800-talet där olika världsåskådningar gör sitt bästa för att misstänkliggöra varandra, Zac O´Yeah berättar om vilka nederlag som motiverar ett självmordsförsök i Indien och om ett besök vid statyn föreställande den helige mannen Bahubali Swami som enligt legenderna ställde sig rakryggad på en klippas topp och ”lät sig själv dö”. Religionsfilosofen Johan Modée skriver om religiösa självmord och hur de kan te sig rationella utifrån trosuppfattningar som utlovar martyrskap och ett liv efter döden.
Var går egentligen gränsen mellan det som kan kallas självmord och det som är en olyckshändelse? I sin text om Bas Jan Aders liv och verk visar Bengt Jahnsson-Wennberg hur den holländske konstnärens verk ofta handlade om ett förutsägbart men ändå plötsligt slut, och diskuterar hur Bas Jan Aders eget försvinnande vid en långsegling har påverkat synen på hans konstnärskap.
Kan självmordet vara något annat än ett sätt av avsluta livet? Ja uppenbarligen; i sin text om gothkulturens kritik av det normativa visar Steven Dixon hur idén om självmordet kan vara ett sätt att ta kontroll mitt i det okontrollerbara. Går det verkligen att försvinna spårlöst som om man aldrig funnits, eller är det så att självmordet alltid riktar sig mot någon mer än den som begår handlingen? Vi är alltid någons släkting, någons vän, någons skol- eller arbetskamrat. Astrid Trotzig och Stefan Gurt beskriver den abstrakta, men ändå gåtfullt påtagliga, känslan av förlust som dröjer sig kvar och präglar våra liv efter ett självmord, även om det gäller en avlägsen släkting eller en ytlig bekant.
I numret finns också verk av fyra konstnärer. Joanna Lombards verk ”Det är fortfarande ingen som riktigt vet – Jacqulinne 26.2.1956-14.1.1991” är en reminiscens över konstnärens avlägsna moster som arbetade som strippa och städerska i Marseille, och en dag svalde en stor mängd tabletter; var det ett olycksfall eller en avsiktlig död? Peter Ecchers tre teckningar är hommages till den holländske konstnären Bas Jan Aders liv och arbete, och i en kort text beskriver han också den katolska vanitastradition han ser i Bas Jan Aders verk. I mitt eget verk Snaran och Hunden undersöks självmordshandlingen som strategi i en förändrad medievärld. Dessutom illustrerar Maria Sewerin numrets tema med teckningar av deprimerade och destruktiva fiskar.
Björn Larsson
